Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 23 maj

    Hårt hugget i statens skogar

    – Vi har ett ansträngt läge på grund av åldersklassfördelningen och kommer få 10–15 kämpiga år.

    Det säger Fredrik Klang om Sveaskogs avverkningsmöjligheter de kommande åren.

     För Sverige som helhet är 62 procent av skogen, exklusive formella avsättningar, yngre än 60 år.
    För Sverige som helhet är 62 procent av skogen, exklusive formella avsättningar, yngre än 60 år. FOTO: Cecilia Persson

    Privata skogsägare vill ha en jämn åldersfördelning för ett jämnt flöde av intäkter. Men så ser det inte ut hos statliga skogsjätten Sveaskog. Där är 76 procent av den brukade skogen yngre än 60 år. Dessutom ligger 70 procent av skogen i de fyra nordligaste länen. Det innebär att lägsta tillåtna slutavverkningsålder är mellan 65 och 100 år beroende på bonitet.

    Varför är åldersfördelningen så sned?

    – Vi har gjort stora avsättningar, dubbelt så mycket som någon annan, och där finns mycket av den gamla skogen. Vår åldersfördelning är rätt lik normalfördelningen för Sverige. Historien formar ålderklasserna och fram till 1950-talet var skötseln eftersatt, det är den svacka vi ser nu, säger Fredrik Klang, skogschef på Sveaskog.

    Men riktig som det svenska genomsnittet ser inte Sveaskogs skogar ut. För Sverige som helhet är 62 procent av skogen, exklusive formella avsättningar, yngre än 60 år.

    Hur skulle du vilja att er åldersfördelning såg ut?

    – Vårt fokus är att hålla en jämn och hög avverkningsnivå långsiktigt efter en noga utarbetad plan. Det ger på sikt en jämn åldersklassfördelning. Men fick jag välja skulle gärna hela beståndet få vara över 80 år.

     ”Vi står för ett offensivt skogsbruk och avverkar det vi kan, all tillgänglig tillväxt”, säger Fredrik Klang.
    ”Vi står för ett offensivt skogsbruk och avverkar det vi kan, all tillgänglig tillväxt”, säger Fredrik Klang. FOTO: Sveaskog

    Snedfördelning ökar

    Fast under de senaste tio åren har snedfördelningen ökat i stället för att minska. Varför?

    – Under den perioden har vi gjort stora avsättningar plus att vi har de här svaga åldersklasserna, det ger skevheten.

    Men även inräknat den mark som avsatts för naturvård har andelen yngre skog ökat under de senaste 10 åren, från 61 till 66 procent. Samtidigt har Sveaskog också ökat det totala uttaget trots att den brukade arealen minskat.

    – Vi gör avverkningsberäkningar vart femte år och målsättningen är att uttaget alltid ska öka. Vi har ett samhällsansvar att öka avverkningarna och jobbar för en jämn avkastning till ägarna. Det är också viktigt för många stora kunder som är beroende av leveranser.

    Tar ut all tillväxt

    Även den andel av tillväxten som Sveaskog tar ut har ökat, från 56 procent 2010 till 72 procent 2017. Men trots att mycket av tillväxten fortfarande lämnas så ökar inte virkesförrådet.

    Hur går det ihop?

    Vi har ingen målsättning att öka förrådet, utan tillväxten per hektar. Men varför förrådet inte ökar kan jag inte svara på.

    Tillväxten är snabbare i yngre bestånd, medan volymen är större i äldre. Kan det vara så att uttaget i volym i de äldre bestånden är lika stort som tillväxten i de yngre, som inte är tillgängliga för avverkning, och att ni alltså i realiteten avverkar 100 procent av den tillgängliga tillväxten?

    – Ja, det gör vi, utom i norr, bland annat av hänsyn till rennäringen.

    Sänkt avverkningsålder

    2012 ville Sveaskogs dåvarande skogschef, Herman Sundqvist, att Skogsstyrelsen skulle sänka slutavverkningsåldern i norra Sverige eftersom reglerna begränsade möjligheterna att slutavverka. Genom att kunna avverka yngre bestånd med låga naturvärden skulle trycket minska på äldre slutavverkningsbestånd med högre naturvärden. Men Skogsstyrelsen gick inte med på en sänkning.

    Är det ”ett ökat tryck på äldre bestånd” som vi ser effekterna av i åldersfördelningen?

    – Ja, och för mig är det helt obegripligt att Sverige som nation inte ser betydelsen av att kunna avverka i yngre bestånd. Det skulle betyda oerhört mycket att lätta på den höga slutavverkningsåldern i norra Sverige.

    Men det är väl inte ekonomiskt optimalt att slutavverka redan vid lägsta slutavverkningsålder, då tillväxten fortfarande ofta är hög?

    Det är skillnad att räkna på bestånd och på företag, det blir annorlunda mot läroboken. Den största tillväxten är i åldern 30-50 år, sen är kurvan ganska flack. Och vi kan inte pausa avverkningen i tio år.

    Och hur ser den yngre skogen ut, med tanke på betning och multiskadade bestånd?

    – Under en 30-årsperiod har det ju närmast varit ett haveri, varannan tall på Sveaskogs marker har betesskador. Vi missar en otrolig potential i Sverige, och det är märkligt att vi har låtit det bli så. Men det ligger med i beräkningarna och de bestånden blir avverkningsmogna först om 60-70 år.

    Tycker du själv att ni huggit hårt?

    – Vi har ett ansträngt läge på grund av åldersfördelningen. Vi står för ett offensivt skogsbruk och avverkar det vi kan, all tillgänglig tillväxt. Det är vår uppgift, och samtidigt har vi avsatt mer än andra. Men vi kommer att få kämpiga 10-15 år.

    Kommer ni fortsätta att öka uttaget som ni gjort de senaste 10 åren?

    – Avverkningarna kommer att ligga jämnt under den här svackan.

    Relaterade artiklar

    Till toppen