Här blir tallen 30 meter på 25 år

På det skogrika höglandet i gränstrakterna mellan Sydafrika och Swaziland står träden i raka rader. Förmannen Dolos Uys på skogsbolaget TWK kliver ur bilen och går fram till några ungtallar som redan är över fyra meter höga, trots att de planterades för bara tre år sedan.

– Det växer bra här. Vi avverkar tallarna vid 25 års ålder ungefär. Då är de över 30 meter höga och har en diameter på minst 50 centimeter, säger Dolos Uys.

Vi kör förbi flera grupper av skogsarbetare som slutavverkar, röjer och planterar på TWK:s marker. Här har det bedrivits plantageskogsbruk sedan början av 1900-talet, främst på tall av arten Pinus patula som hämtats från Mexiko.

– När det är varmt och det har regnat kan man bokstavligt talat höra hur träden växer. Det är ett svagt knäppande ljud. Tyvärr har vi inte en chans att höra något nu. Det är för torrt, säger Dolos Uys.

Han förklarar att tillväxtljuden framför allt gäller akacia och eukalyptus, två främmande arter med ursprung i Australien som också odlas här. De slutavverkas vid 10-20 års ålder, blir massaved och exporteras till Kina, där de blir förpackningar.

Men det vanligaste trädslaget är tall, som bearbetas vid sågverk och sedan används för byggnation. Att en del årsringar är över 1,5 centimeter är inget problem eftersom hållfastheten för arten Pinus patula inte påverkas så mycket av årsringstjockleken.

Åsikterna om tallplanteringarna går isär. Somliga betonar att timmer- och massaproduktion ger viktiga arbetstillfällen och exportinkomster för landet. Kritiker däremot menar att plantagerna kräver alltför stora mängder vatten, som är en bristvara i södra Afrika och som borde gå till matproduktion.

– Jag tror att vattenförbrukningens påverkan är ganska liten. Om man ser till samhällets ekonomiska vinst med skogsbruket vore det vettigare att tillåta mer skogsbruk, säger Pieter van Schalkwyk, processchef på TWK.

Han berättar att den som har skog måste betala en vattenskatt per hektar, som beräknas utifrån nederbörd. Nivån på skatten är beskedlig, men många befarar att den kan komma att höjas och den har fått en del skogsbrukare att ställa om till exempelvis avokadoodling. Arealen skogsmark minskar därför i Sydafrika idag.

– Låt lantbrukets alla delar betala denna skatt utifrån faktisk förbrukning. Plantageskogsbruket är en sorts odling som bör likställas med annat jordbruk, säger Mark D Liang, agronomiprofessor vid universitetet i Pietermaritzburg.

Sydafrikas regering verkar lyssna mer till de kritiker som påpekar att tallodlingarna bildar en fattig monokultur. Få tror att plantageskogsbruket i Sydafrika kan växa inom överskådlig tid. Därför arbetar TWK på att expandera i andra afrikanska länder som har färre regleringar för skogsbruket.

– Vi expanderar mycket i kungadömet Swaziland och vi tittar på Mocambique. Kanske också på Zimbabwe på lång sikt även om det är för politiskt instabilt där i dag, säger Pieter van Schalkwyk.

Skogsbruk i Sydafrika

Staten ger tillstånd för plantageskogsbruk på drygt en procent av Sydafrikas yta. Det motsvarar knappt Västergötlands storlek. 0,5 procent av landets areal är urskog.

Den planterade skogen består nästan uteslutande av importerade arter. 50 procent är tall, mestadels av arten Pinus patula med ursprung i Mexiko. 43 procent är eukalyptus och sju procent akacia.

Under 2017 producerades 18,3 miljoner m3 rundvirke i Sydafrika. 68 procent blev massaved, 26 procent sågat konstruktionsvirke och fyra procent osågat konstruktionsvirke för bland annat gruvindustrin.