Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 21 april 2003

    Hans skog tvångsköptes ? nu förfaller den

    Skötseln av reservat är eftersatt och länsstyrelsen bryter mot lagen genom att inte göra skötselplaner. Det har lett till en känslosam debatt i Västsverige.



    Gert Öjerskog arbetar fortfarande för
    att ersätta den skog som försvann in i reservatet.


    Snön vräker ner. Bilradion varnar
    regelbundet för olyckor och på Landvetter ligger flyget
    nere. Vi halkar oss fram i snömodden på väg ut
    från Göteborg och Robert Larsson, LRF:s regionchef,
    berättar.



    – Vi ska besöka en skogsägare som blivit fråntagen
    stora delar av sin mark på ett förnedrande sätt.
    Det var ett tag sedan, men historien upprepar sig hela tiden.
    Här på Västkusten ska länsmyndigheten skaffa
    ytterligare 30 000 hektar reservat. Det vore bättre de lade
    pengarna på att sköta det de redan har.



    Det var så vi hamnade här i bilen denna vintriga
    dag. Nyfikenheten väcktes efter ett debattinlägg i GP
    där Robert Larsson gick till storms mot att reservaten missköts.




    Av 315 reservat saknar 88 skötselplan, vilket är
    ett brott mot lagen. På den punkten är miljöbalken
    kristallklar.



    Siffrorna gäller Västra Götalands län
    som omfattar 49 kommuner i och kring Göteborg. Ingenting
    tyder på att det är bättre i övriga landet.




    Länsstyrelsen erkänner utan omsvep att skötseln
    släpar efter, men menar att bristen på planer är
    något färre.



    I debatten hävdar myndigheten att det likväl är
    bäst att säkra så mycket mark som möjligt
    innan den eventuellt förstörs av ”modernt skogsbruk”.
    Skötseln får bli en senare fråga.



    – Jag köper inte det där hotet mot skogen. Titta
    ut genom bilfönstret så ser du ett skogslandskap som
    är skapat av människor, inte skogselefanter, som jag
    ibland får höra när de här frågorna
    diskuteras. Så sent som på 1800-talet var skogarna
    skövlade på allt ädellöv som gick till båtbyggerierna.
    Det där med naturskog är alltså ett påhittat
    begrepp, säger Robert Larsson engagerat och börjar fingra
    på mobiltelefonen, samtidigt som vägen blir smalare
    och snöigare.



    Då finns det anledning att fundera både över
    naturreservatens och resans framtid.



    – Dagens skog är resultatet av en odlargärning och
    skogsägaren är som regel fortfarande bäst skickad
    att sköta den. Det är samhällsekonomiskt vansinne
    att staten tar över styrningen, speciellt som man inte klarar
    att ta hand om de befintliga reservaten. Tydligast märks
    det i Bohuslän där betesmarkerna kräver intensiv
    skötsel. Av 4 000 hektar klarar Västkuststiftelsen,
    som är ansvarig förvaltare, bara 1 200 hektar. Detta
    trots att vi anvisat djurägare som kan ställa upp, men
    inget händer.



    Vi närmar oss den gamla länsgränsen mellan
    Älvsborg och Bohuslän, i närheten av konferensanläggningen
    Thorskogs slott där Gert Öjerskog är engagerad
    i flera projekt, inte minst som jaktledare. Han trivs utmärkt,
    men det var inte riktigt så han planerade framtiden.



    – Jag har alltid velat arbeta fullt ut i den egna skogen,
    säger han då vi en stund senare bänkar oss i familjens
    ombonade kök.



    Ett fartyg glider genom åkern utanför fönstret.
    Det ser fullständigt overkligt ut, men är helt i sin
    ordning. Bakom snödrivorna döljer sig Göta älv.




    Segdragen affär

    Gert slår upp kaffe och berättar en historia
    som börjar i slutet av 70-talet då Svartedalens reservat
    bildades. Länsstyrelsen lade en död hand över 80
    hektar av hans skog genom att bilda ett ”interimistiskt reservat”
    i väntan på en uppgörelse med markägaren.




    – Tiden gick, men ingenting hände. Vi ville ha ersättningsmark,
    men länsstyrelsen var helt passiv. Det var upp till oss att
    hitta annan mark. Så efter mycket letande lyckades vi köpa
    ett skogsskifte, men fick avslag genom jordförvärvslagen.
    När det gått tio år utan att någonting
    hänt gav vi upp och accepterade ekonomisk ersättning.




    – Länsstyrelsen betalade 450 000 kronor, vilket var alldeles
    för lite. Som jag ser det var marknadsvärdet 50 procent
    mer, säger Gert.



    – Det är tack vare skogsbruket som skogen
    ser ut som den gör. Robert Larsson och Gert Öjerskog
    diskuterar framtiden för skogen.


    Bytte iniktning

    Han och brodern Jan, vid det här laget brukade
    de gården tillsammans, tog pengarna och satsade på
    mjölkproduktion.



    Det höll ett tag, men Jan tröttnade först.
    Djurskötsel är något helt annat än skog.




    Gert engagerade sig i Farmartjänst, vilket lett till
    dagens arbete på Thorskogs slott.



    Han har efterhand lyckats köpa en del skog och hoppas
    kunna expandera ytterligare.



    – Det är ju i skogen jag trivs bäst, men grunden
    slogs undan genom reservatet.



    – Om vi fått forstätta bruka skogen med naturhänsyn
    skulle, enligt min mening, alla ha vunnit på det. Där
    finns värdefulla naturområden som behöver skyddas
    och annat som är ren produktionsskog av gran. Nu står
    allt orört, de 30-åriga granplanteringarna ser förfärliga
    ut. Vi har haft problem med granbarkborrar från nedblåst
    skog på reservatet som ligger kvar och samlar skadeinsekter.



    En del av marken som förlorades är
    granplanteringar som nu står täta och biologiskt utarmade,
    likt skogen på bilden (som inte kommer från Svartedalen).


    Inget strövområde

    – Eftersom vi fick behålla jakträtten
    i tio år har jag vistats mycket i området, men bara
    stött på besökare där två gånger.
    Det ligger helt enkelt för långt bort. Nu krymper både
    den biologiska mångfalden och viltstammen, eftersom djuren
    inte får någon mat när granen tar över.




    – Jag vill inte vara bitter, säger Gert, men när
    jag nu plockar i de gamla handlingarna kommer en del känslor
    upp. De kretsar speciellt kring ett inledande möte där
    en tjänsteman från Naturvårdsverket hävdade
    att skogen aldrig brukats, trots att jag, pappa och farfar alla
    huggit och kört där. Det där tog pappa väldigt
    hårt. Vi blev totalt överkörda.



    Det kommer att bli fler sådana här historier framöver,
    spår Robert Larsson på vägen hem när snöovädret
    gått över i ett grått dis.




    Pär Fornling

    Relaterade artiklar

    Till toppen