Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 10 januari

    Tio årsavverkningar försvann i stormen

    Eneryda.

    Efter 15 års slit utan lön börjar det likna skog igen i Värpeshult.

    – Förhoppningsvis får ungarna något att avverka, säger skogsägaren Johan Svensson.

     Johan och Jan-Olof Svenssons slit med skogen efter Gudrun har gett resultat.
    Johan och Jan-Olof Svenssons slit med skogen efter Gudrun har gett resultat. FOTO: Torbjörn Esping

    Just i Älmhults kommun blåste det som värst. Orkanbyarna tog tio årsavverkningar. Stormen Gudrun jämnade hela familjen Svenssons skogsfastighet med marken.

    Granarna som sparats för att finansiera generationsskiftet från far till son var oförsäkrade och plötsligt inte mer värda än att de täckte kostnaderna för att rensa upp, markbereda och köpa nya plantor.

    I 15 år har skogen bara kostat. Framför allt möda och svett i alla röjningar. Och ännu dröjer det uppåt 25 år innan gallringarna kan börja ge ett netto.

    – Jag röjer för barnbarnen, ­säger Jan-Olof Svensson.

    – Innan hade man två ben att stå på. Nu har det blivit att man har fått ta pengar från mjölkproduktionen och lägga på röjning i stället för att skogen bär sig själv, säger sonen Johan Svensson, som har 50 mjölkkor och 100 ungdjur på gården.

    Annan typ av skog

    Skogen som kommit upp är en annan än den som stormen tog. Även om alla plantor som sattes var gran så är skogen numera blandad. Det är både mer tall och björk på familjens Gudrunhyggen.

    Tallen kommer från sparade fröträd och har klarat sig utan allvarliga betesskador. Björken har sprutat ur backen och tagit plats där granplantorna inte tagit sig. Vissa blötare marker har inte planterats och kommer att bli rena björkbestånd.

    Även om granen kommer att prioriteras vid gallring kommer tall och till viss del björk att få hänga med upp till slutavverkning.

    – Det tråkiga är att skogen är så likåldrig, att allt är i samma åldersgrupp, säger Jan-Olof Svensson.

    Mödan värd

    Allt slit med skogsvården har gett resultat. Träden är nu så höga, och hyggena så välröjda, att man får en skogskänsla när man går i skogen.

    – Man kunde inte tro för 15 år sedan att det skulle se ut som det gör i dag. Att det har kommit så långt. Då var det bara ledsamt, i dag får man se det positivt, säger Johan Svensson.

    – Förhoppningsvis får ungarna lite skog att avverka. Men i en annans generation kommer det bara att vara arbete.

    Du får ingen glädje av den här skogen? 

    – Jo, glädje får man, man får ju vara där och jobba i alla fall, säger Johan Svensson och ler.

    Relaterade artiklar

    Till toppen