Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 12 januari 2005

    Äntligen fick de kontakt med omvärlden

    Efter tre dramatiska dygn bröts på tisdagen familjen Köhnkes isolering på gården utanför Älmhult.

    MÖCKELSNÄS ATL
    När träden började falla på lördagsnatten förlorade familjen Köhnke kontakten med omvärlden. Gården Runnarsköp på en halvö i sjön Möckeln las i mörker och vägen försvann under de fallna trädmassorna, telefonen dog och mobiltelefonen blev stum. Lagårdstaket hade blåst av. Söndagen gick under tystnad och väntan.

    Rickard Köhnke, i blått, med vännen Jan Hugo Faeltenborg. Jan Hugo lyckades etablera kontakt med familjen Köhnke genom jaktradion.
    Foto: Per Österman

    När ingenting hände blev den första prioriteringen att få fram vatten under måndagen. Sjöns vatten är alldeles för grumligt och djupborran gav inget vatten utan ström.

    – Det värsta var att man inte fick någon kontakt med någon. Vi försökte med mobilen trehundra gånger. Den första dagen tänkte jag på allt elände. Det är ju en känsla man får. Jag har satsat mitt liv i detta, säger Rickard Köhnke när han på tisdagseftermiddagen möter ATLs reporter med skogsvårdsstyrelsens distriktschef Kenneth Wigermo på vägen från gården. Familjens övriga tre medlemmar åker förbi för att ta sig in till Älmhult första gången sedan stormen.

    Plockade fram jaktradion

    När tystnaden bestod började familjen söka lösningar. De rotade fram en tvåhästars utombordare som inte varit igång på ett par år och satte på den på en plasteka. Samtidigt körde Rickard ut bilen på en åker, laddade mobilen och försökte få ut ett meddelande.

    En jaktkamrat, Jan Hugo Faeltenborg, hade anat familjen Köhnkes problem och skickade ett sms som gick fram. I meddelandet uppmanade han dem att ta fram jaktradion och ställa in kanal två. Rickard gick ner till sjöstranden och fick den första kontakten ut. Faeltenborg stod på andra sidan sjön.

    Samma dag, måndagen, tog Rickard plastekan och försökte ta sig över Kalvasjön som ligger på andra sidan näset. Målet var att få fram vatten och mat.

    – Motorn startade men när jag kom halvvägs upptäckte jag att 130 kilovoltsledningarna, som är oisolerade, hade ramlat ner i vattnet. Vi hoppades att strömmen skulle vara kortsluten när de låg i vattnet, säger Rickard.

    Nedblåsta ledningar.

    Fortsatt motigt

    Det fanns en öppning under ledningarna precis vid stranden och han fick böja sig för att komma igenom. Genom den fallna skogen tog han sig fram till farbar väg och fick lift in till samhället.

    – På återvägen blåste det så jäkligt att båten knappt gick framåt och jag hoppades att propellern inte skulle slå i någon sten.

    På onsdagen kom Rickards svåger upp från Malmö med ett bensindrivet elaggregat. Förmodligen ett av de sista som fanns till salu i södra Sverige.
    – Jag driver en firma och fick inte igång någonting, datorn är ju död. Men vi har arbetat hela natten och fått igång den. Men mobilen måste vi köra ut på åkern med för att få att fungera. Och då kommer man fram vart tjugonde försök, säger Rickard Köhnke.

    Per Österman

    Relaterade artiklar

    Till toppen