facebooktwittermail d

”Moderaternas skogspolitik är skenhelig”

Inför riksdagsvalet försökte Moderaterna sälja in nedmonteringen av reduktionsplikten som en landsbygdsreform. I själva verket tillhör landsbygden och de gröna näringarna de stora förlorarna, skriver Centerpartiets Daniel Bäckström, Stina Larsson och Emma Wiesner.

Skogsmaskin i snöbeklädd skog.
Hållbart svenskt skogsbruk. FOTO: THOMAS ADOLFSÉN/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Moderaterna vill genom annonser i lantbrukspressen, profilera sig som ett parti som står upp för det svenska skogsbruket och som ett parti som säger ifrån när EU-kommissionen vill börja ägna sig åt skogsfrågor. Det vore positivt om Moderaterna faktiskt agerade i den riktningen.

Det hållbara svenska skogsbruket behöver alla vänner det kan få inom unionen. Sverige behöver där bli mycket bättre på att konstruktivt prata med andra EU-länder och tjänstemän inom EU-kommissionen.

Det blir extra viktigt under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet våren 2023. Då duger det inte med Moderaternas plakatbudskap: ”Bryssel ut ur svenska skogar”.

Trots att Moderaterna på senare år skruvat upp tonläget i sin skogspolitik har de allt som oftast agerat tvärtemot vad de säger. Det har varit tydligt i Europaparlamentet, där partiet vid flertalet tillfällen inte stått upp för det svenska skogsbruket. Som i arbetet med strategin för biologisk mångfald, och nu senast om bioenergins roll.

Inför riksdagsvalet försökte Moderaterna sälja in nedmonteringen av reduktionsplikten som en landsbygdsreform. I själva verket tillhör landsbygden och de gröna näringarna de stora förlorarna.

Svenska skogsägare, som skulle förse biodrivmedelsanläggningarna med råvara, riskerar nu i stället att straffas av Moderaternas skenheliga politik genom att de sänkta ambitionerna för reduktionsplikten måste kompenseras genom minskade skogsavverkningar, vilket kan bli nödvändigt för att nå våra klimatmål.

Den risken finns så länge regeringen inte presenterar något nytt klimatförslag av samma dignitet som den skrotade reduktionsplikten. När miljöministern nyligen kallades till riksdagens miljö- och jordbruksutskott blev det uppenbart att regeringen inte har någon vettig plan för det.

Även statsbudgeten är en stor besvikelse för landets skogsägare. Budgeten innehåller exempelvis stora neddragningar för skötsel av redan skyddade områden och naturreservat. Det sker trots att Moderaterna i sitt valmanifest så sent som i höstas lovade att de kommer att ”vårda redan skyddad skog bättre för att stärka den biologiska mångfalden”.

Centerpartiet är kritisk till detta lappkast. Dels skadar det markägarnas förtroende, som fått se sin mark skyddad med förhoppningen att den också ska tas om hand av staten. Dels riskerar natur- och rekreationsvärden att försvinna. En annan konsekvens är att spridningen av granbarkborre riskerar att tillta i södra och mellersta Sverige, vilket orsakar skador som i slutändan ska betalas av skogsägarna.

Ulf Kristerssons ord i regeringsförklaringen; att skyddet för äganderätten ska stärkas inom ”vissa” områden, verkar tyvärr bara vara just ord. Regeringen drar ner anslagen för intrångsersättningar kopplat till nekat avverkningstillstånd och artskyddsärenden.

Konsekvensen blir att ännu fler skogsägare hamnar i ett moment 22, där de varken får avverka sin skog eller får den ersättning som de har rätt till. Det är kort sagt inte en politik som står upp för det svenska skogsbruket.

Daniel Bäckström (C)
landsbygdspolitisk talesperson

Stina Larsson (C)
miljöpolitisk talesperson

Emma Wiesner (C)
Europaparlamentariker