50 000 kronor i minskade intäkter - per hektar. Det räknar Michael Andersson att de omfattande granskadorna i en del av hans bestånd kostar.

Michael Andersson vårdar sin skog noga. Det är därför det ser så risigt ut dit vi ska. Det är medvetet illa röjt – med stammar som ”hänger på gångjärnet” – för att få kronhjortar att stanna utanför.

– Man kan inte ha en välvårdad granpark i det här området. Då blir allt skadat, säger han.

Väl inne i den 25-åriga granskogen lyser vita fläckar på de flesta stammar efter kronhjortars barkning. Det finns färska skador men de flesta skador kom för sju, åtta år sedan. Nu har rötan trängt så långt in att några träd har gått av, de flesta är skrovliga av stelnad kåda som runnit längs stammarna.

Marken vi står på är bördig med typisk granbonitet. Michael Andersson gissar på ett ståndsortsindex på G32. Men det blir troligen inget grantimmer här, bara massa och brännved.

– Tanken var att det skulle gallras här men jag är inne på att låta det stå i tio år till och så blir det en för tidig slutavverkning, konstaterar Mikael Andersson.

Här i typiska mellanbygder finns frodiga vallar sida vid sida med granskog. En teori kring barkning är att kronhjortar äter av det energirika gräset men att våmmen behöver fibrer och det finns i granbarken. Men exakt vad kronhjortens barkgnag beror på vet inte forskarna.

Michael Andersson är mjölkbonde och skogsägare. Gården har 162 hektar skog, tallskogen är oskadad men granskogen har på flera håll råkat ut för hjortars betning.

Det har funnits kronhjort i Västervik i 60 år och de har stegvis blivit fler, enligt Michael Andersson. Men de senaste åren upplever han att kronhjortsskadorna kommer tidigare, redan i röjningsskog som är mellan 12 och 15 år gammal.

– De tar alltså tänderna och drar. Uppifrån och ner och skadar barken. Resultatet blir ju att det går in röta i det här.

Hjortdjuret orsakar skogsbrukets dyraste skador, sett per djur. Inget viltbehandlingspreparat fungerar och i hålen tränger röta in.

– Med kronhjort är det bara att acceptera faktum. Det är förstört, punkt slut.

För fem år sedan köpte Michael Andersson den här skogs- och jordbruksfastigheten med sin son, som han driver mjölkgården med. De behövde mer jordbruksmark för gården och de visste att skogen var skadad. De hoppades att det skulle gå att få skogen att nå slutavverkning men eftersom det återkommande kommit nya kronhjortsskador börjar hoppet ta slut.

Ett välskött granbestånd som är som en park när det är 15 år – det blir helt förstört. Men är det riktigt risigt röjt, det ligger åt alla möjliga håll, jägarna kan inte gå och hundarna fastnar – då går inte kronhjorten in heller.

– I ren skogsbygd går det nog att ha kronhjort utan att det blir så jättemycket skador. Men här är det jättesvårt. Vi är mjölkbönder flera stycken och vi behöver ha bra vallar. Kombinationen av det är jättesvår, säger Michael Andersson.

LÄS MER: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/viltstammarna-vaxer-ungskogarna-minskar/">Viltstammarna växer – ungskogarna minskar</a>

Hur ska de tänka efter avverkningen? Tall går inte att föryngra med på de bördigaste markerna. De funderar på blandskog, kanske björk blandat med sitka och lärk.

Tills vidare röjer de medvetet med midjeröjning och försöker lämna kvar någon halmbal ute vid vallarna på höstarna för att bistå med fibrer. Och balarna går åt.

– Vi jobbar med lite sådant. Men det är på marginalen. Det är inget för storskogsbruket. Men för oss som är lite nördar går det.

Frodiga vallar växer "vägg i vägg" med granskogen. För att minska skadorna i skogen brukar Michael Andersson och hans son lämna någon extra halmbal ute åt viltet.

”I ren skogsbygd går det nog att ha kronhjort utan att det blir så jättemycket skador. Men här är det jättesvårt. Vi är mjölkbönder flera stycken och vi behöver ha bra vallar. Kombinationen av det är jättesvår”, säger Michael Andersson

<h3>Gårdens tips för att hålla kronhjort borta: </h3>• Röjning: Röjer med midjeröjning. Stammarna får gärna ligga kvar på gångjärnet. Om det däremot står tätt – ner på en halvmeters avstånd – så går kronhjorten in och barkar ändå. ”Är det riktigt risigt röjt, ligger åt alla möjliga håll så att jägarna inte kan gå och hundarna fastnar – då går inte kronhjorten in heller.”, säger Michael Andersson. • Lämna en halmbal vid någon vall i skogsbrynet. Det har de testat efter att en halmbal glömts vid åkerkanter. Den blir uppäten och runttrampad. Djuren behöver fibrer efter att ha ätit på de energirika vallarna. • Stödutfodra inte förutom exemplet ovan! Lämna inte ute ensilage eller sockerbetor till hjortarna • Se till att skörda rent på alla åkrar, ta skörden tidigt.• Sätt tall på tallmark och blanda tall och gran på medelboniteter. I dag 78 % tall• Experimentera med olika trädslag. Sitka, lärk och björk till exempel - björken är helt oskadad. <h3>Fakta: Skaftekulla Sjögården, Hult Gärdet </h3>Ägare: Michael, Mariett och Martin AnderssonGör: Producerar mjölk, kött, foder och skogsbruk.Areal: 162 ha skog, 30 ha bete, 200 ha åker, därav 140 ha arrenderat.Drivs som: Som två enskilda firmor.Antal djur: 340.Antal anställda: 1.

<h3>Svårt vilt att jaga</h3>Kronviltet är störnings­känsligt, enligt Svenska Jägareförbundet: ”Studier har visat att kronhindar vid drevjakt med klövviltshundar [...] kan fly 10–15 km.””Ju mer störning kronvilt utsattes för, desto större hemområden använde djuren.””En viktig del i en framgångsrik jakt är minutiösa förberedelser och att skyttar kommer på pass utan att viltet ges en chans att märka att det är jakt på gång.”Källa: Svenska Jägareförbundet.

Stora skador gör att skogsägaren Michael Andersson lutar åt att slutavverka på fin granmark redan efter 35 år.– Med kronhjort är det bara att acceptera. Det är förstört, punkt slut, säger han.