Var det den tidigare hetsjakten på smör som gav palmoljan så stort utrymme?
Självförvållat beroende av palmolja
Varningar höjs nu för att den kritiserade palmoljan inte bara har dåligt inflytande på miljön utan även utgör en hälsorisk.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I mars publicerade Svenska Dagbladet en artikelserie om palmolja. Den förekommer främst i färdigmat, såsom färdiga såser och bakverk, men är även vanlig i bröstmjölksersättning.
Palmolja har länge varit under hård kritik eftersom den odlas i ekologiskt utsatta områden som regnskog och har bidragit till skövling av viktiga naturvärden.
De nya larmen lägger dock till en aspekt till miljöfrågan, nämligen de stora doser av cancerframkallande ämnen som förekommer i just palmolja.
Det är estrar och glycidylestrar som gett upphov larmen. Dessa bildas alltid när fetter hettas upp kraftigt, och kan förekomma även i exempelvis dålig solrosolja. Det sätt palmolja tillverkas på innebär dock att just denna tenderar att ha fem till tio gånger högre halter av de farliga ämnena.
EU och dess livsmedelsmyndighet ESFA larmades om de hälsoskadliga effekterna av palmolja redan i fjol när en stor rapport kom som bekräftade problemet. Uppgifterna har nu tagit sig ut i medlemsländerna och svenska Livsmedelsverket har gått ut och bekräftat farhågorna.
Kraven höjs nu på att gränsvärden ska sänkas kraftigt och därmed tvinga fram en utfasning av ingrediensen från livsmedelsindustrin. I förra veckan kunde ATL rapportera att EU nu även ställt nya krav på att rester från palmoljetillverkning ska fasas ut ur våra biobränslen.
EU-kommissionen uppmanas att ta fram ett förslag i frågan. Det är på tiden att det görs en rejäl markering mot den skadliga palmoljan, både från miljösynpunkt och för vår hälsas skull.
Det kan samtidigt vara intressant att ställa sig frågan hur palmolja kunde bli så stort från första början. Dels berodde det på att man ville öka hållbarheten på färdiga varor och få dem att stå sig längre på butikshyllorna, dels på att man ville ersätta andra typer av fetter.
I det första fallet såg vi mycket av detta under 1900-talet då mat skulle vara så billig och generisk som möjligt, när Konsum sålde blåvitt med lång hållbarhet i anonyma förpackningar. I det andra fallet finns det en del bakgrund i attacken mot vårt eget smör.
Mättade fetter var under en lång tid det hemskt och skulle bekämpas med alla medel. Vårt eget folkhälsoinstitut gick i krig med animaliskt fett och bidrog på det viset till att vi öppnade dörren för billiga importerade raffinerade växtfetter.
När vi ser följderna idag, var det verkligen värt att gå så hårt ut på smör och grädde, och varför lyfte man inte än tydligare fram goda kallpressade oljor som rapsolja eller europisk olivolja? I stället sitter vi nu med raffinerade växtoljor som har gjort stora skador på både miljön och hälsan. Det borde vi ha varit mer kritiska till från början.