facebooktwittermail

”Framgångsrik aktivism om nyckelbiotoper”

Det var inte så här det skulle bli med nyckelbiotoperna. Men det riskerar att hända igen.

Närbild på träd i skog.
Kamp om skog. FOTO: TOR L TUORDA/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Kammarrätten i Stockholm meddelade nyligen domen: Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper på en gård i Norrtälje var olaglig.

Och inte nog med det. Om Kammarrättens dom står sig kan det innebära att registreringar av nyckelbiotoper har saknat lagstöd hela tiden. Under årtionden. Skogsstyrelsens myndighetsinstruktion anses av domstolen inte ge stöd för beslutet att inventera och registrera nyckelbiotoper.

Om domen står sig är det ett häpnadsväckande besked. Dels för att myndigheter utan lagstöd har genomfört åtgärder som har fått stor påverkan på enskilda. Dels för att inte någon av skogsnäringens organisationer har drivit detta hårdare.

Den som har drivit processen mot Skogsstyrelsen är en enskild skogsägare. Mathias Mattsson, heter han. I en text av Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarsida (5/7) berättar Mathias Mattsson varför han tog strid: ”Jag bor i en demokrati, inte i Nordkorea.”

Hur hamnade vi då här? Det var ju inte så här det skulle bli.

Ett skogsområde klassad som nyckelbiotop skulle vara något att vara stolt över som markägare – inte skräckslagen.

En som ger perspektiv är Marianne Eriksson, som senast ledde KSLAs äganderättsprojekt. På sin blogg skrev hon för ett par år sedan: ”Jag jobbade på dåvarande Skogsvårdsstyrelsen när nyckelbiotopsinventeringen startade i början på 1990-talet. […] Inventeringen av nyckelbiotoper skulle hjälpa oss att hitta de små exklusiva naturvärdespärlorna som vi då trodde utgjorde cirka en procent av skogsmarken.”

Det var också i tron om att nyckelbiotoperna bara skulle omfatta de allra finaste skogsområdena som registreringarna kopplades till certifieringssystemen som skogsbolagen är anslutna till. Och nu börjar problemen.

För efter att certifieringarna förbjudit hantering av träd från nyckelbiotoper började så sakteliga arealerna öka. I dag är cirka två procent av skogsmarken i Sverige nyckelbiotopsklassad. Innan Skogsstyrelsen avslutade inventeringarna vid årsskiftet 2020/2021 så dryftades det att hela fyra procent av den produktiva skogsmarken skulle kunna bli nyckelbiotop.

Under senare år hade även nyckelbiotoperna börjat ses som ett billigt sätt för staten att stoppa skogsbruk. I en debattartikel i Dagens Nyheter (11/4 2017) skrev sju forskare: ”Nyckelbiotoper är i sig ett kostnadseffektivt sätt att skydda rödlistade arter.” Och det som gjorde det billigt var att privata markägare tog den ekonomiska smällen.

Bidragande till förändringen kring nyckelbiotoperna lär miljöorganisationerna ha varit, som har gjort egna inventeringar och lobbat mot politiker och allmänhet. Aktivismen har varit framgångsrik. Och här finns en lärdom för framtiden – statliga system för att identifiera naturvärden kan förändras till något annat.

En liknande utveckling som kring nyckelbiotoperna märks redan kring myndigheternas relativt nya planeringsverktyg värdetrakter, som ska bidra till grön infrastruktur. Trots att tanken inte är att en hel värdetrakt ska skyddas hörs miljöorganisationer protestera mot skogsbruk i områden som ingår i värdetrakter.

Historien upprepar sig.