”Sätt gps-halsband på vargarna”

Förvaltningen av Sveriges rovdjursstammar, såsom varg och lodjur, beslutas av högsta politiska instans.

Förvaltningen sker regionalt genom länsstyrelserna och man har skapat ett system som påminner mycket om svenskt lantbruk i övrigt: länsstyrelsen dokumenterar rovdjursstammarna och lantbrukarna får ansvar för att hålla rovdjuren borta från sina hagar och sin boskap genom adekvat stängsling.

Djurägare kan sedan söka bidrag för stängsling och få ersättning för dödade djur. Storlek på ersättning och bidrag bestäms nationellt, men om pengarna inte räcker till kan djurägare helt plötsligt få inga pengar eller för lite pengar till allt från material och arbetstid till kompensation för dödade djur.

Konflikten kring varg och lodjur är ett öppet sår i samhället. Rovdjuren skapar polarisering, framför allt mellan land och stad men även mellan grannar i en orolig tid när vi behöver sammanhållning för att som en enad nation möta yttre hot.

En neutralisering i frågan skulle sannolikt ske om det fulla ansvaret, liksom kostnaderna, för rovdjuren hamnade på rätt instans. Inget arbete och inga kostnader för statens och EU:s rovdjurspolitik ska behöva hamna i knät på privatpersoner eller företagare. Ska det ske behöver länsstyrelserna både mer pengar och fler verktyg.

Ett nytt verktyg skulle vara att använda modern teknik med gps-sändare i rovdjursförvaltningen. Med gps-teknik skulle rovdjursförvaltningen i realtid kunna ha koll på var rovdjuren befinner sig. Informationen skulle myndigheterna kunna använda för att skrämma bort rovdjuren när de närmar sig en djurhage, antingen med virtuella stängsel runt rovdjurens hals eller genom att myndigheternas personal faktiskt åker dit själva och väsnas.

Mycket av denna teknik håller precis på att rullas ut för tamdjur, efter en nylig lagändring, med goda erfarenheter. Många använder sig nu av virtuella stängsel där ett halsband runt djurets nacke ger en elstöt när djuret närmar sig en förprogrammerad gps-gräns. Varför inte sätta liknande halsband runt rovdjuren?

Rovdjursförvaltningen behöver bli resurseffektiv, följsam och snabb. Det kan den bli genom att ansvaret och kostnaderna läggs där de hör hemma – på staten – kombinerat med att man börjar använda sig av modern teknik för att följa djuren i realtid i syfte att förhindra rovdjursangrepp på tamdjur.

I slutänden stärker en sådan modell beredskapen då den gynnar den betesdrivna livsmedelsproduktionen och läker de sår som har rivits upp i en mycket polariserad och infekterad konflikt kring rovdjur.

Rovdjurspolitiken måste bedrivas med respekt för dem som bor och verkar nära rovdjuren. Så är inte fallet i dag. I dag vältras kostnader och arbete över på enskilda lantbrukare och privatpersoner. Våga tänka nytt och använd den teknik som finns tillgänglig.