Det första decenniet på detta sekel var energiområdet ett av lantbrukarnas favoritområden för expansion när de tillfrågades om sina planer i Lantbruksbarometern.
Satsa på drivmedel från åker och skog
Låga priser men också ryckiga och osäkra beslut har fått bönderna att rikta sin energi åt annat håll, skriver Tord Karlsson på plats i Almedalen.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Så är det inte längre, och det finns goda skäl till detta. Låga priser men också ryckiga och osäkra beslut har fått bönderna att rikta sin energi åt annat håll.
På gårdsnivå har det hänt mycket. Gamla oljepannor har rensats ut och ersatts av biobränsle eller bergvärme. Nu investeras i solpaneler som ger ström till gården.
Men den stora potentialen i energiproduktion från jord- och skogsbruk har inte tagits till vara. Att sälja energi från gården har i stort sett begränsats till vete till etanolfabriken i Norrköping. Och den etanolen säljs till Tyskland eftersom det inte är lönsamt att sälja den i Sverige på grund av märkliga politiska styrsystem.
Politikerna samlas kring målet att Sverige ska ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Här finns en stor potential för utveckling av bränslen från jord- och skogsbruk.
Men ständigt ändrade stödsystem och olika syn på frågan i Sverige och inom EU har hindrat utvecklingen. För att våga investera måste man kunna göra en rimlig bedömning av lönsamheten på sikt.
Trycket ökar på politikerna att fatta beslut som leder till det fossilfria målet. Att det denna gång ska vara långsiktiga och teknikneutrala styrmedel borde vara självklart, någon nytta ska man väl ha av tidigare misstag.
Det handlar inte om att välja el, biogas eller HVO, det handlar om att använda alla dessa och fler därtill. Klimatnyttan ska styra.
Resultatet kan bli en kvotplikt som ska tvinga drivmedelsproducenterna att fasa ut fossila bränslen. Det kommer inte att bli billigt för konsumenten och det kommer att öka kostnaderna för landsbygdsbornas bilkörning.
Men det kommer också att öppna möjligheter till produktion av biobränslen från jord- och skogsbruket. Det finns en vilja att investera, det är de långsiktiga politiska besluten som saknas.
Det gäller också att tydligare än nu stå upp mot EU och det sätt som Kommissionens beslut hindrar utvecklingen. Om Finland kan gå sin egen väg kan även vi. Om svensk etanol kan säljas i Tyskland borde den kunna säljas här.
Svenska politiker måste hävda sin rätt mot EU-kommissionen och dess stelbenta syn biodrivmedel producerade på åkern.
Om klimathotet är viktigt att avvärja och om vi verkligen ska ha en fossilfri fordonsflotta om 14 år måste vi utnyttja alla möjligheter som finns, både de befintliga och de som finns på ritbordet.
Då ingår veteetanolen definitivt i det utbudet. Att även skogen i ännu högre utsträckning kan användas till energiproduktion är lika viktigt.