Nu vill Skogsstyrelsen jobba vidare med nyckelbiotoperna tillsammans med skogsbruket och den ideella naturvården.
Samverkan kring nyckelbiotoper
Skogsstyrelsen vill att alla ska tycka likadant om nyckelbiotoper och bjuder in skogsnäringen och miljörörelsen till en samverkansprocess.
Myndigheten har fått kritik för att göra subjektiva bedömningar av nyckelbiotoper samt att nyckelbiotoperna inte alltid prioriteras för formellt skydd så att markägaren kan få ersättning. I en nyligen publicerad rapport konstaterar också Skogsstyrelsen att myndigheten måste bli mer objektiv i sin bedömning av nyckelbiotoper.
"För att ta tag i de möjligheter och problem som finns i arbetet med nyckelbiotoper kommer vi att bjuda in till en bred samverkansprocess mellan bland andra skogsbruket, myndigheter och den ideella naturvården. Tillsammans hoppas vi kunna utveckla arbetssätten med nyckelbiotoper, tydliggöra våra förväntningar på varandra och därmed uppnå ökad samsyn", säger Göran Rune som är avdelningschef på Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande.
En halv miljon hektar
Arealen registrerade nyckelbiotoper är nästan en halv miljon hektar, eller två procent av den produktiva skogsmarken. Skogsstyrelsens bedömning är dock att det finns lika mycket areal i skogen som ännu inte registrerats som nyckelbiotop.
Skogsstyrelsen lyfter fram fyra områden som är särskilt viktiga att arbeta med i samverkansprocessen. Det första handlar om hur fortsatt inventering kan genomföras för att få bättre kunskapsunderlag och hur nyregistrerade nyckelbiotoper kan hanteras. Det andra området rör kompetensfrågor för inventerare och annan skoglig personal inom både myndigheter och skogsbruk och det tredje handlar om kommunikation och dialog mellan företag, skogsägare, myndigheter och övriga berörda aktörer.
Störst arealer
De största arealerna nyckebiotoper finns i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län. Skogsstyrelsen lyfter också ut nordvästra delen av Sverige som ett särskilt område att arbeta med framöver, eftersom förutsättningarna där skiljer sig från resten av landet. Deltagarna i samverkansprocessen måste diskutera tillämpningen av nyckelbiotopsbegreppet och utveckling av kompletterande metoder för att få ett bättre kunskapsunderlag.