d

”Samhället vill ha mer av allt och betala mindre”

Dessvärre tror jag inte att de fyra kommande åren, oavsett vem som vinner valet, kommer att leda till någon större förändring på gården.

FOTO: PHIA BERGDAHL

Här skriver inbjudna skribenter om ämnen som ligger dem varmt om hjärtat. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ATL:s ledarsidas ståndpunkter. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Är årets vallöften tillräckliga för att kunna vända en sedan länge nedåtgående trend för svensk livsmedelsproduktion, eller är det endast ord som kommer omkullkastas av andra löften?

Läser man de olika riksdagspartiernas syn på lantbruk och livsmedelsproduktion är de förvånansvärt överens. Alla vill ha mer svensk mat och det tycks råda en enighet om att lantbruket ska bli mer lönsamt. Bra! Det är en grundsyn som inte ska tas för givet.

Samtidigt har vi haft en sommar med vargangrepp runt om i landet, aktivism på torvtäkter och slakterier och larm om växande vildsvinsstammar. Så även om alla är eniga om att svenskt lantbruk är viktigt fungerar inte systemet i dagsläget.

Det är inte det enda som inte går ihop. För samtidigt som politikerna vill se mer svensk mat ska den också vara billig för konsumenterna. Dessutom höjs röster om högre krav på svensk produktion i form av klimatåtgärder och biologisk mångfald.

Billig mat, mer svensk mat, mer biologisk mångfald och lägre klimatavtryck är mål som inte per automatik går ihop.

Behovet av klimatomställning och klimatanpassning är absolut verkligt. Det fossila ska bort, klimatpåverkan ska minska, biologiska mångfalden ska stärkas, vattenmiljöerna ska förbättras och naturbetesmarkerna ska bevaras. Det är mål svåra att argumentera emot. Jordbruket är en av de branscher som påverkas mest av klimatförändringarna. Torka, skyfall och bränder är inte längre något abstrakt framtidsscenario. Samtidigt ska någon betala, och det blir det svårt för lantbrukaren att ta notan med ett vetepris på 1,80 kr kilot.

Särskilt inte när politikerna blir upprörda när livsmedelspriserna stiger. Tycker man inte att en svensk fläskfilé är värd 169 kr kilot ser man inte svenskt lantbruk som något viktigt.

Jag tror att politikerna behöver prata mindre om hur viktigt det svenska lantbruket är och mer om vad samhället faktiskt är berett att betala för den svenska maten.

Om beredskapen är viktig, då måste det synas i lantbrukarens kalkyl.

Om svensk produktion är viktig, då måste vi svenska bönder kunna konkurrera.

Om klimatåtgärderna är viktiga, då måste omställningen finansieras.

Om djurvälfärden är viktig, då måste det få kosta.

Och om maten ska vara billigare, då måste det vara tydligt var kostnaden ska tas någonstans. Det funkar inte att vilja ha mer av allt och betala mindre.

Jag noterar de glada tongångarna från politiken om svenskt lantbruk och uppskattar den status som lantbruket har fått i en allt oroligare omvärld. Dessvärre tror jag inte att de fyra kommande åren, oavsett vem som vinner valet, kommer att leda till någon större förändring på gården.