”Tillväxten blir lägre än innan pluggningen”
Intresset för att återställa våtmarker är fortfarande blygsamt, och kanske delvis på grund av okunskap. Den mark som väljs ut för pluggningsåtgärder har ofta lägre produktionsvärden, och går till och med att använda till skogsbruk efteråt.
Tanken är alltså inte att våtmarkspluggningen ska lägga någon död hand över skogsbruket.
– Som markägare får du inte orsaka några markskador, som att gå in med skogsmaskiner och köra sönder, och du får inte plocka bort pluggen. Annars står det dig fritt att använda marken hur du vill, säger Anna Runesson, som jobbar med återvätningsfrågor på Skogsstyrelsen.
Att gå in med en traktor eller ett fyrhjulingsekipage kan däremot fungera bra om det är torrt eller fruset.
Plantering av klibbal och glasbjörk, som normalt passar bra på blötare marker, hör till några av de vanligaste markåtgärderna efter en återvätning.
– Tillväxten blir lägre än innan pluggningen eftersom marken blir fuktigare under en längre del av året. Men al och glasbjörk kan trivas ändå.
Till fördelarna hör att att återvätningen minskar risken för skogsbränder, och att den leder till att mer vatten bevaras i marken i stället för att försvinna ut i åar och hav. Normalt har åtgärden också en positiv inverkan på den biologiska mångfalden.
Återbeskogningsplikten försvinner
Som skogsägare kan det också vara bra att känna till att återbeskogningsplikten försvinner när man har ett återvätningsavtal. Det gör att man kan välja fritt om man vill gå in och sätta nya plantor eller om man vill att naturen ska sköta föryngringen på egen hand. Däremot måste man fortfarande lämna in en vanlig avverkningsamälan inför en eventuell avverkning.
Naturvårdsavtalet skrivs på 50 år, och kan i teorin sägas upp om man ångrar sig.
– Men har det gått några år får man räkna med att dikena redan har börjat växa igen, då krävs troligen nya tillstånd för att dika ut, säger Anna Runesson.
Förutom tillväxtminskningen kan man också tänka på att ta höjd för ökade kostnader för plockhuggning och avverkning.
– Tillväxtminskningen beräknas till 30 procent, men behöver inte vara så stort när man jämför dikat och odikat på samma vegetationstyp, även om man ibland kan se betydande skillnader på årsringarna där potentialen är som störst, säger Hillevi Eriksson, nationell klimatspecialist på Skogsstyrelsen.