facebooktwittermail

Så klarade Sverige Tjernobylolyckan

Svenska strålsäkerhetsmyndigheten och Livsmedelsverket möttes i veckan för att stämma av läget i Sverige – 30 år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Enligt Livsmedelsverkets analys har halterna av cesium-137 sjunkit avsevärt i Sverige sedan kärnkraftsolyckan 1986 och svenska konsumenter kan idag känna sig trygga med att äta livsmedel från de nedfallsdrabbade områdena konstaterar myndigheten.

Sjunker sakta

Livsmedelsverkets toxikolog Kettil Svenssons undersökning visar att cesiumhalterna sjunkit under gränsvärdena när det gäller bär, insjöfisk, älg och rådjur i Sverige.

– Värdena sjunker, men det går inte fort. Högre halter finns i svampar och hos vildsvin där enstaka halter är över gränsvärdet i de nedfallsdrabbade områdena, säger Kettil Svensson.

Värst för rennäringen

Svamparna suger åt sig det mesta och gränsvärdena för svamp varierar beroende på nederbörd och växtplats. I Sverige var det främst rennäringen som tog stryk efter Tjernobylhaveriet. Renarna fick i sig radioaktiva ämnen från lavarna de äter av och flera renar fick avlivas. Utöver det kom Sverige ganska lindrigt undan.

– I stort sett kan man säga att det är fritt fram att konsumera svenska livsmedel. Men man kanske inte bara ska äta vildsvin, säger han.

Cesiumhalterna i Sverige

Ser man till strålmiljön i Sverige syns tydligt hur cesiumhalterna sköt i höjden efter det radioaktiva nedfallet. På en karta över beläggningen av cesium-137 går ett stråk från Mälardalen längs östkusten upp mot Västerbotten och in över södra Norrland. Här kan du se hur det radioaktiva molnet spreds från Tjernobyl över Europa.

Cesium i människa

Svenska strålsäkerhetsmyndighetens utredare Pål Andersson har studerat cesiumhalterna i människa vid tiden för olyckan och sedan följt utvecklingen fram till 2015. Där syns stegrade värden för renskötare i Västerbotten vilka var de högsta uppmätta värdena i landet. Nästan 1000 bequerel per kilo. Därefter dalar kurvan. 

Lantbrukare i Gävle

Värdena för lantbrukare och jägare i Gävle följer en liknande trend, men de nådde inte alls upp till samma nivåer som hos renskötarna.

– Det stämmer att renäringen drabbades mest. För böndernas del rådde mest en stor osäkerhet och en oro för hur det skulle bli framöver. Detta eftersom de inte visste om korna kunde gå ut på bete och därför höll dem inne. Om korna skulle ha fått i sig cesium från marken går det ju snabbt ut i mjölken, säger Pål Andersson.

Halveringstid på 30 år

Cesium har en halveringstid på 30 år så nu är hälften borta sedan olyckan 1986. I Sverige blev det aldrig riktigt höga halter som gick ned i marken.

– Det var ingen direkt katastrof för jordbrukarna i Sverige även om vissa enskilda bönder drabbades hårdare än andra så klart. Det gick att komma tillbaka och många gödslade med en högre kaliumnivå för att få till en utspädningeffekt av cesiumet. Däremot stannar cesiumet kvar längre i skogen på grund av tillgängligheten på växter, säger Pål Andersson.

LÄS MER: Detta hände i Tjernobyl

Livsmedelsverkets kostråd:

  • Mat som innehåller upp till 300 bequerel per kilo kan man äta i normala mängder.
  • Mat som innehåller mellan 300 och 1 500 bequerel per kilo ska man inte äta oftare än någon gång i veckan.
  • Mat med högre halter bör man inte äta mer än några gånger per år.
  • Mat med halter över 10 000 bequerel per kilo bör man inte äta alls.