”Så faan heller, inte på min vakt!”

Människosyn, värdegrund och anständighet. Det är bevekelsegrund för mångas politiska ställningstaganden och det är samtidigt stora ord att fästa på sig själv och att ha som måttstock för andra.

En ledarskribent, som tidigare arbetat för Miljöpartiet, men som nu i Norrtelje Tidning skriver ledarartiklar under centerpartistisk vinjett skriver om Centerpartiets vurm för de, som han uttrycker det, överskattade näringarna jord- och skogsbruk och att Centerpartiet behöver bli ett modernt parti som ”måste lämna bonderomantiken bakom sig”.

Vulgärare och mer kränkande uttryck för avståndet mellan olika delar av landet och Centerpartiet kan jag inte påminna mig om. Det är inte vad som behövs nu. ”Detta är en opinionstext. NT:s ledarsida står fri, men delar Centerpartiets värderingar.” står det på ledarsidan.” Så faan heller, inte på min vakt!

I vissa bygder är dessa näringar i praktiken de enda större och övriga branscher fyller mer funktionen som understödjande service till motorn för välståndet i hela kommuner.

I Dalarna finns ett antal utanförskapsområden där de sociala förhållandena är ansträngda, arbetstillfällena begränsade och den lokala ekonomin svag och beroende av få branscher. De är tretton till antalet. Jag pratar inte om Tjärna ängar och andra urbana utanförskapsområden utan om de platser där besparingsskogarna för hundrafemtio år sedan bildades för att lindra nöd. Fortfarande är avkastningen från dem avgörande för att hålla gatljusen tända och badhusvattnet varmt. För till exempel Lima-Transtrands besparingsskog har 100 % av alla avverkningar stoppats efter överklaganden. Överklaganden tar tid att handlägga och hos Skogsstyrelsen läggs de på hög samtidigt som arbetsmarknaden kraschar. Hur sjukt är inte det?

På Gotland ligger en tredjedel av skogsarealen under en våt filt efter stoppade avverkningar på grund av en fjäril som egentligen gynnas av att skogen återkommande avverkas. Hur sjukt är inte det?

Hos familjen Hyttsten i Jämtland har en stoppad avverkning hindrat ett generationsskifte på gården och även nödvändiga investeringar i verksamheten. Möjliga spår av en fågel som inte är ovanlig men på kanten av sin utbredning tillåts hota en bygd men också den biologiska mångfalden. För på gården finns verkligt hotade arter vars överlevnad hänger på gårdens betande djur. Hur sjukt är inte det?

I norra Värmland riskerar den enda vägen, riksväg 62, att rasa ner i Klarälven då nödvändiga förstärkningsarbeten hindras när möjliga socioekonomiska avvägningar inte tillämpas i förvaltningen av ett Natura 2000 område. Hur sjukt är inte det?

Centerpartiets val av vilken regeringsbildning vi ska stödja handlar bland annat om människovärde och anständighet. Ja. Men handlar inte kampen för besparingsskogarna, för generationsskiften, om rätten till fungerande infrastruktur på landsbygden, om service och arbetstillfällen i hela Sverige om just värderingar och människosyn? När den kampen reduceras till ”bonderomantik” under centerpartistisk vinjett blir jag heligt förbannad.

Frågan jag ställer nu är om Centerpartiet ska ägna de fyra kommande åren åt att skapa förbättringar för dessa människor och bygder jag skriver om, just de människor som en gång byggde det Centerpartiet, eller om vi ska vi ägna fyra år åt skademinimering och att hindra ytterligare försämringar? Vilken värdegrund lutar vi oss emot, och hur vill vi bedriva en anständig politik? Hur inkluderar vi bondeförbundets stolta människor i det?