facebooktwittermail

S och Dacian Ciolos går hand i hand.

Sex socialdemokrater har på DN Debatt torgfört sina åsikter om EU:s jordbrukspolitik och kritiserar Alliansregeringens heta vilja att avskaffa jordbruksstöden.

Socialdemokraternas utspel är bra för att det bidrar till att åskådliggöra att jordbrukspolitiken inte är så enkel som alla kritiker gör sken av. Det är nästan också det enda som är bra med det. Kritiken mot regeringen görs inte av omsorg om jordbruket utan för att regeringens extrema position riskerar att fördröja slopandet av stöden.

För det är dit Socialdemokraterna vill. Det gör man ingen hemlighet av. Men man anser att pragmatisk reformpolitik är en snabbare väg mot målet än att hävda en extremposition.
Problemet med det S-märkta utspelet är för det första att utgångspunkten är att jordbrukspolitiken bara är dålig och utgör ett gigantiskt slöseri. För det andra att man sparkar in en öppen dörr.

Vi får faktiskt en hel del för pengarna. Låga och stabila matpriser, till exempel. Politiken bidrar också till att säkra matförsörjningen och att upprätthålla den biologiska mångfalden, de öppna landskapen och sysselsättningen i glesbygd.

Och den öppna dörren: Socialdemokraterna vill se fyra principer i reformarbetet, nämligen 1) jordbruksstöden ska gå till kollektiva nyttigheter som klimat- och miljöåtgärder, 2) jordbruksreformen ska bidra till stärkt europeisk konkurrenskraft och tillväxt enligt EU 2020-strategin, 3) politiken får inte motarbeta fattigdomsbekämpning, alltså måste exportsubventionerna avskaffas, och 4) den skeva fördelningen mellan gamla och nya medlemsländer måste jämnas ut, ett tak för stödbeloppet ska införas och stöden ska gå till aktiva brukare.

Det är just detta som jordbrukskommissionär Dacian Ciolos vill ha i politiken efter 2013.

Nåväl, målet kan man vara överens om, "en blomstrande jordbrukssektor som står på egna ben", som det står i artikeln. Tidsplanen och metoderna för att nå dit kan man diskutera. Danmarks livsmedelsminister Henrik Høegh spår att om tio år har högst en fjärdedel av EU-stödet kapats.

Det kan förefalla vara en långsam takt, men redan om tio år kan världens försörjningssituation vara sådan att en nedmonterad produktionsförmåga i EU framstår som en väldigt dålig idé. Lars Vernersson