Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.
Bo Libert: ”Oväntad rysk framgång efter Sovjets fall”
Ryssland har på kort tid gått från importör av vete till ledande exportör. Vad är det som har hänt, frågar sig Bo Libert i en utblick mot Ryssland.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Under åren 1988-1990 var jag lantbruksråd på den svenska ambassaden i Moskva. En anledning till att tjänsten fanns var att Sverige exporterade spannmål till Sovjetunionen. Oddsen var höga på att Ryssland med tiden skulle börja exportera spannmål.
Men Ryssland blev världens ledande veteexportör 2016 för första gången sedan tsartiden. Ett år senare kom en dryg femtedel av världsexporten av vete från Ryssland. Från att ha importerat spannmål under hela 1990-talet präglades åren efter 2000 av en ökande export. Inte bara spannmål utan också solrosolja och -mjöl, samt specialprodukter som bovete, linfrö och torkad betmassa.
Vad är det då som har hänt?
Planleveranserna till andra republiker i Sovjetunionen – numera självständiga länder - har förstås upphört. Produktionsstrukturen har också förändrats. Privatpersoner och företag har rätt att äga mark utan några större storleksbegränsningar. Man räknar med tre olika typer av produktionsenheter:
• Större industriella jordbruksföretag med en avancerad teknologi som står för det mesta av just exporten. De tio största jordbruksföretagen brukar mer än 5 miljoner hektar, har 145 000 anställda och 6,5 miljarder US-dollar i årliga intäkter.
• Drygt 170 000 så kallade bondejordbruk med en medelareal på cirka 300 hektar.
• Privata jordlotter är fortsatt en grundbult för självförsörjningen: Totalt 17,5 miljoner jordlotter på i genomsnitt knappt ett hektar.
I augusti 2014 införde Ryssland ett importstopp för livsmedel från flera länder som en reaktion på de Krimrelaterade ekonomiska sanktionerna av länder i väst. Mellan 2014 and 2018 minskade konsumtionen av importerade livsmedel från 37 procent till 22.
Jordbruksexporten drog in 30,7 miljarder dollar under 2020. Detta är mycket mer än vapenexporten men förstås en bit efter olja/gas/kol. President Putin har satt upp som mål att öka exporten till 45 miljarder dollar 2024 och för att uppnå detta har olika typer av produktionsstöd införts.
Ryssland har planer för, men bedriver knappast något, aktivt klimatarbete. Detta trots de enorma skogsbränderna under sommaren, inte minst i år. Den stora inkomstkällan är fortsatt olja och gas, och man satsar på nya gasfyndigheter som blivit tillgängliga i det varmare klimatet.
Det finns tecken på positiva effekter av klimatförändringarna också i ryskt jordbruk. Höstsådda grödor överlever bättre på grund av mildare vintrar. Skördarna har ökat och blivit säkrare även om den begränsande faktorn nederbörd också påverkas av klimatförändringarna.
Det mildare klimatet kan bidra till ökad produktion också på längre sikt men kanske inte i de huvudsakliga produktionsområdena där mycket höga temperaturer och just torka är begränsande. Just dessa sydliga svarta jords-områden som ligger närmast utskeppningshamnarna i Svarta Havet kommer förmodligen att drabbas värst av klimatförändringarna. Odlingsområdena kommer att utvidgas norrut men det är oklart hur detta kan bidra till fortsatt export.
Covid påverkar inte vetekonsumtionen på något drastiskt sätt. Men producenter som Ryssland har begränsat exporten bland annat genom en skatt på export för att stödja priset och den inhemska marknaden. Köp av vete/vetemjöl är också prioriterad i många importländer under pandemin. En konsekvens är högre priser internationellt liksom internt i Ryssland.
Vi vet inte så mycket om framtiden. Det kan man konstatera med ett 30-årigt perspektiv bakåt.
Klimatförändringar, sanktioner, landsbygdsutveckling, utbildning och rådgivning och investeringar är viktiga faktorer som är svåra att spå om. Men det troliga är att Rysslands position som en viktig, global spannmålsproducent kommer att bestå under en överskådlig framtid.
Bo Libert
Bo Libert är Agr Dr och var lantbruksråd vid den svenska ambassaden i Moskva 1988–1990 och har därefter arbetat på OECD, Naturvårdsverket och FN. En stor del av dessa engagemang har rört miljö- och naturresurser i Östeuropa.