”Uppenbara risker när olika produktionssätt får partipolitisk tillhörighet”

Efter ett år som KRAV-lantbrukare gick vi vid årsskiftet över till konventionellt. Beslutet grundade sig i några olika aspekter, men framför allt prisbilden och tillgång på mark i relation till kraven på egenproducerat grovfoder nu när klimatet gör skördeutfallet alltmer osäkert.

För oss, på vår gård och i vårt företag, räckte inte de ersättningar, stöd och det som marknaden är villig att betala för de extra kostnader och det extrajobb det innebär att få ha KRAV-certifieringen.

När jag i början på förra sommaren fördjupade mitt engagemang på EU-nivå var jag förvånad över hur stor skillnad det görs på ekologiskt eller konventionellt. Jag var på ett möte där en kvinna som jobbade med offentliga upphandlingar i vårt grannland tyckte att en ekologisk spansk citron var bättre än ett danskt konventionellt äpple – en uppfattning jag som ung (även ekologisk) lantbrukare inte delade. Inte därför att jag har något emot ekologiska citroner, utan snarare för att jag tycker att det som är odlat inom landets gränser har så många fler mervärden än hur det är producerat. Mervärden som i synnerhet en statligt anställd borde uppskatta.

Antigen har jag blivit mer observant eller så har debatten hårdnat även på det här området. Jag tror tyvärr inte ett hårdare debattklimat – som går ut på att visa att det ena produktionsformen är sämre än den andra – är något det svenska lantbruket vinner på, oavsett inriktning.

För egen del tycker jag att den produkt vi säljer nu är bra, liksom jag tyckte att den vi sålde innan årsskiftet var bra. Visst är det lite skillnader – och tur är väl det – så att konsumenter och producenter får och kan välja efter deras preferenser och förutsättningar. Men det är absolut inte så stora skillnader mellan de två produktionssätten som jag tycker att det målas upp att vara i debatten.

Det finns en tydlig uppdelning mellan höger och vänster i politiken i vad man tycker om ekologiskt och konventionellt men som producent lägger jag oerhört liten politisk vikt i valet. Tonläget i debatten utåt är betydligt mer politisk och ideologiskt drivet än vad jag uppfattar det vara bland kollegor. Jag har genom åren pratat med allt från konsumenter, politiker till diverse lobbyorganisationer. Kunskapen om lantbruk är tyvärr ofta låg men nästan samtliga har en tydlig åsikt gällande ekologiskt och konventionellt.

Det finns uppenbara risker med att olika produktionssätt får partipolitisk tillhörighet. Valen hålls vart fjärde år medan investeringar i lantbruk allt som oftast sträcker sig betydligt längre än så.

Jag personligen tror att vi vunnit mer på om politiker, civilsamhället och branschen jobbade mer nyanserat med frågan, så som jag upplever att vi lantbrukare själva gör.