Det har gått lite mer än två dygn sedan afrikansk svinpest konstaterades i Sverige och det är bra att landets myndigheter agerar snabbt och beslutsamt. Nu är det också dags för politiken att skapa förutsättningar och uthållighet i bekämpningen.
För ytterst handlar det inte enbart om hälsotillståndet för vildsvin och tamgrisar, utan även mycket mer än så. Det är ett hot mot vitala delar av samhället: Vår ekonomiska utveckling, försörjning av vissa livsmedel, arbetstillfällen och friluftsliv.
Redan nu har stora arealer mark, närmare 100 000 hektar, runt Fagersta "spärrats av" på så vis att det i praktiken inte är tillåtet att vistas i skog och mark. Det är med den metodiken man behöver arbeta för att försöka hindra spridningen av smittan och förhoppningsvis har det den effekt som man hoppas på.
Men, lokalt är det givetvis ett enormt ingrepp i förutsättningarna att bo och bedriva näringsverksamhet på landsbygden och politiken behöver ha en beredskap för följdverkningarna av åtgärderna. Att landsbygdsboende och landsbygdsföretagare, exempelvis företag inom naturturism, jord- och skogsbruk och liknande, inte lämnas i sticket och får ta ansvaret och notan för begränsningarna att vistas i naturen är helt avgörande för att restriktionerna ska fungera.
För mig är det uppenbart att regeringen behöver ta initiativ till att skapa en ekonomisk modell för hur man stöttar samhällen och näringar som befinner sig inom dessa zoner. Detta bör man även bjuda in alla partier till för att skapa en bred förankring.
Som sagt - hur situationen runt Fagersta hanteras kommer i förlängningen spela roll för förutsättningarna till långsiktig uthållighet och att restriktionerna också efterlevs i praktiken. Det är också ett sätt att visa för andra delar av landet, som i dag är opåverkade, att det finns hjälp att få om det egna samhället drabbas.