Metoden man har använt är att utnyttja de dataserier som finns på innehållet av kväve och fosfor i tusentals svenska områden och de miljöstöd som betalats ut till gårdar i samma avrinningsområden.
Renare vattendrag utan ekologisk odling
För att minska näringsläckaget från jordbruket har det genom åren införts många politiskt styrda åtgärder. Agrifood Economics Centre i Lund har gjort en ansträngning att beräkna den praktiska miljönyttan av dessa.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Studien omfattar därmed cirka 40 000 gårdar – och lika många lantbrukare eftersom man också får effekten av "den mänskliga faktorn”. Man har undersökt åtgärder som riktar sig direkt mot näringsläckage men också åtgärder med flera tänkta effekter som ekologisk produktion och stöd till att bevara kulturmiljöer.
Bäst effekt på näringsutlakningen har anläggningen av våtmarker haft. För en nedlagd tusenlapp på våtmark har man minskat kväveutlakningen med nästan 1 000 kronor. Kostnaden är drygt en krona per kilo kväve alltså.
En eloge också till åtgärder som att upprätta produktionsplaner och att beräkna näringsbalanser som har hållit kvar mycket näring per insatt tusenlapp.
Det finns också åtgärder som inte haft effekt eller till och med förvärrat utlakningen. Skyddszoner hör förvånande nog till dessa liksom stöd till extensiv vallodling och betesmarker. De kan ha många goda effekter, men inte denna.
Till rapportförfattarnas förvåning har det visat sig att stödet till ekologisk odling ökar utlakningen. En nedlagd tusenlapp på ekologisk odling resulterar i ytterligare 18 kilo kväve och knappt 1 kilo fosfor ut i vattendragen. Det borde egentligen inte förvåna. Att styra näringstillgången och anpassa den till grödan är den konventionella odlingens paradgren och den ekologiska odlingens svaghet.
Tidigare jämförelser mellan ekologisk och konventionell odling har slagit fast att med högre skördar i den konventionella odlingen får man lägre utlakning per kilo skördad gröda. Med denna rapport från Agrifood kan man se att även den direkta miljöpåverkan från ett ekologiskt hektar är större än från ett konventionellt, när man ser på följderna av praktisk verksamhet.
Det finns all anledning att se över floran av stödformer och mer i detalj styra efter den effekt man vill ha, om det nu är att undvika näringsläckage, biologisk mångfald eller något annat.
Även vad gäller den offentliga upphandlingen av livsmedel är det bra om man bestämmer sig för vad som är viktigt att stå för. Ekologiskt jordbruk används ofta, inte minst av politiker, slentrianmässigt som ett mantra för allt som är miljövänligt och bra. Den inställningen håller inte. Det finns för- och nackdelar och det är på den nivån man måste föra diskussionen.
För att avhjälpa bottendöden i Östersjön är svaret i alla fall inte ekologiskt jordbruk.