facebooktwittermail

Relevant kulturdebatt om skogen

I Sverige är skogen allmänhetens intresse vilket är både ett ansvar och en möjlighet för skogens juridiska ägare, skriver skogsägaren Örjan Ljungvall.

FOTO: MOSTPHOTOS

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I Sverige är vi alla skogsägare eftersom staten äger 6 miljoner hektar skog. Det är därför förmätet av ATL:s ledare (19/3) att vilja monopolisera skogsdebatten till fackpressen genom nedlåtande kommentarer om de åsikter som framförs på tidningarnas kultursidor.

När efterkrigstidens skogsbruk utvärderas är det troligt att skeptikerna får mer rätt än tillskyndarna. Vi ser redan allvarliga följder av de skapade monokulturerna med utsatthet för brand, storm och sjukdomar.

Fortfarande är stora delar av de arealer som kalavverkas ”naturskogar”. Dessa kommer aldrig att kunna återställas på grund av körskador, markberedning och plantering i snörräta rader. Skogen blir plantager och kommande generationer måste söka sig till reservat för att få se ”naturliga” skogar med svamp och bär.

Skogsindustrins åsikt att den svenska skogen är viktig i kampen mot klimatförändringar haltar då fönstret för att hejda utsläppsökningen är max tio år. Cirka 25 procent av virket vid en avverkning blir ”hållbara” produkter, resten återgår till atmosfärens koldioxidomsättning. Med en omloppstid på cirka 80 år för att återta den frisläppta koldioxiden blir effekten inom tio år begränsad.

Skogsnäringen borde ta till sig av den kritik som kommer från allmänhet och kulturliv och inse värdet av att bryta åsikter mot varandra. Ett omställt industriellt skogsbruk som på allvar tar naturhänsyn och höjd för framtiden är viktigare att uppnå än de fläckvisa avsättningar som görs på moderna trakthyggen.

I Sverige är skogen allmänhetens intresse och angelägenhet vilket är både ett ansvar och en möjlighet för skogens juridiska ägare.

Örjan Ljungvall

skogsägare (liten) i Uppland och Dalarna