facebooktwittermail

Regler finns - men de måste tillämpas också

När jag första gången valdes in till Europaparlamentet 1999 var det i svallvågorna efter dioxinskandalen i Belgien och det första utbrottet av galna ko-sjukan.

I den vevan presenterade EU-kommissionen en mängd viktiga lagförslag om foder- och livsmedelssäkerhet. Jag utsågs till parlamentets föredragande för ett flertal av dessa, bland annat den animaliska biproduktsförordningen (1774/2007/EG). Det är därför med blandade känslor som jag följer den nya dioxinskandalen i Tyskland.

Röster höjs nu för mer och bättre lagstiftning på området. Jag törs dock påstå att redan det som jag drev igenom för snart tio år sedan borde ha varit tillräckligt för att sådant här inte skulle kunna inträffa. Biproduktsförordningen säger uttryckligen att endast biprodukter som är godkända som livsmedel får användas i djurfoder.
Kadaverfett får endast användas i cigarettfilter, bildäck och liknande! Någonstans har det uppenbarligen brustit, men det är framför allt i reglernas efterlevnad - inte i reglerna i sig.

Samtidigt är förstås ingenting så bra att det inte kan göras bättre. De nuvarande reglerna kräver att biprodukterna (läs: fettet) måste hållas strikt separerade genom hela hanteringen.
Livsmedelsgodkända och icke-livsmedelsgodkända biprodukter får till exempel inte hanteras i samma byggnad, det ska vara klart åtskilda byggnader och klart åtskilda transportcontainrar för att inte riskera sammanblandning. Tydligen är detta inte nog. Fusk eller slarv tycks ändå förekomma.

Det är omöjligt för bonden att i en säck med färdigprocessat foder se varifrån proteinet eller fettet kommer. Jag försökte därför för snart tio år sedan driva igenom att icke-livsmedels­godkända biprodukter skulle märkas med permanent färg för att man skulle undvika kontaminering och sjukdomsspridning.
Detta var tänkt att skydda våra bönder i Europa: det skulle inte längre vara möjligt att lura dem som utfodrar sina djur.

Jag fick tyvärr ge mig den gången. Nu väcks dock den idén till liv på nytt av EU-kommissionen. Kanske tiden nu är mogen?

Marit Paulsen
EU-parlamentariker (FP)