facebooktwittermail d

”Regeringen måste undanröja hinder för mjölken”

Rimlig och välbehövlig lönsamhet under 2022 men stor osäkerhet inför 2023, visar en aktuell mjölkkalkyl från LRF Mjölk, Växa, Hushållningssällskapet och Svensk Mjölk. Nu behövs flera viktiga åtgärder för att stärka konkurrenskraften i mjölkbranschen. Det skriver företrädare för de fyra organisationerna i en debattartikel.

Ko äter.
Det behöver göras mycket mer för att stärka konkurrenskraften i mjölkbranschen, skriver företrädare för LRF Mjölk , Växa, Hushållningssällskapet och Svensk Mjölk. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Svensk livsmedelsproduktion växer inte i tillräcklig takt. Landets försörjningsförmåga och beredskap måste öka för att klara oss både i fredstid och genom kriser.

För mjölkbranschen går den långsiktiga utvecklingen åt fel håll. Under den senaste tioårsperioden har antalet mjölkföretagare i Sverige minskat med en tredjedel och självförsörjningsgraden uppgår nu till 73 procent. Detta har påverkat mjölkvolymen som varit sjunkande under flera år även om den planat ut något de senaste åren.

Orsaken till den negativa utvecklingen stavas bristande lönsamhet. Sett över tid är den alldeles för låg i svensk mjölkproduktion. Det kan vi tillsammans visa i en aktuell flerårskalkyl.

Med ett stort antal jordbruksekonomiska undersökningar som grund tillsammans med unika data och kompetens från Växa och Hushållningssällskapet har vi tagit fram två typgårdar – en mindre med 70 mjölkande kor i skogs- och mellanbygd och en större med 300 kor i slättbygd. Förutom besättningsstorlek skiljer sig de två typgårdarna åt i ett stort antal parametrar: antal anställda, mjölkningsutrustning, storlek på åkermark, för att nämna några exempel.

Vår kalkyl visar att den mindre typgården inte haft full ersättning för eget arbete under treårsperioden 2019 till 2021. Prognosen säger att den inte kommer ha det kommande år heller.

Det är över lag stor skillnad mellan typgårdarnas lönsamhetsnivå. Stordriftsfördelarna ger en tydlig effekt på förmågan att generera resultat och därmed ersättning till mjölkföretagaren.

Mjölkprisets snabba och historiska prisutveckling under 2022, med ett genomsnitt på 5,50 kr litern, har varit helt nödvändig för att försvara de ökade produktionskostnaderna i skenet av kriget i Ukraina. Men även för att möjliggöra nödvändiga investeringar på mjölkgårdarna. Det statliga krisstödet har också varit en viktig ekonomisk komponent och framför allt en politisk signal om angelägenheten att upprätthålla den svenska livsmedelsproduktionen i ett allvarligt geopolitiskt läge.

Det finns nu en hel del osäkerhet i prognoserna framåt, vilket oroar oss. Under 2023 minskar exempelvis jordbruksstöden och det är oklart om det kommer något ytterligare krisstöd till lantbruket. Även stigande energi- och råvarupriser, ränta och minskad tillgång på vissa insatsvaror pressar lönsamheten påtagligt.

I vår kalkyl räknar vi med att det behövs ett mjölkpris på minst 6 kronor under 2023 för den mindre typgården för att göra ett nollresultat efter lön till mjölkbonden. För den större behöver mjölkpriset ligga på minst 5,15 kronor.

Även om det självfallet skiljer sig mycket åt mellan våra två typgårdar och alla tusentals verkliga mjölkföretag, stora liksom små, talar flerårskalkylen sitt tydliga språk: det behöver göras mycket mer för att stärka konkurrenskraften i mjölkbranschen:

För det första, svensk mjölkproduktion är samhällsviktig och bör inte längre klassas som miljöfarlig. Detta har en majoritet av riksdagens partier ställt sig bakom i ett tillkännagivande strax före sommaren. Nu är det dags för den nya regeringen att gå till handling.

En viktig åtgärd är därför att sätta stopp för inkludering av nötkreatur i EUs uppdaterade utsläppsdirektiv (IED) som likställer normalstora mjölkgårdar med bland annat gruvindustrin. Förslaget är inte bara absurt i sig – det kommer dessutom bromsa mjölkgårdarnas viktiga utvecklings- och omställningsarbete.

För det andra, det behöver undanröjas hinder för mjölkföretag som vill växa och utvecklas. Regelkrånglet måste minska kraftigt. Det är inte rimligt att ett mjölkföretag med växtodling har 450 olika lagkrav att förhålla sig till.

Att regeringen beslutat om ökade satsningar till statliga Regelrådet, är ett positivt besked. Det är även tillsättandet av ett implementeringsråd för att sluta överimplementera EU-lagstiftning.  

För det tredje, öka möjligheterna för mjölkbönderna att få betalt för miljönyttan de levererar i form av bland annat biologisk mångfald, förbättrad jordhälsa och rent vatten genom ersättning för vallodling och betande kor. Dagens stödsystem för betesersättning inom EU missgynnar svenska mjölkbönder och behöver förändras.

Till skillnad från bondekollegorna i Europa – som saknar en beteslag – får de svenska inte någon ersättning för att hålla mjölkkor på bete. Detta eftersom djurvälfärdsersättningar endast medges åtgärder som går utöver lagstiftning på nationell eller EU-nivå, eller praxis i landet.

För det fjärde, regeringen bör ta tillfället i akt och uppdatera den nationella livsmedelsstrategin från 2017. Den skrevs före både torkan 2018, pandemiåren och kriget i Ukraina. Samtliga händelser har satt djupa avtryck i svensk livsmedelsproduktion. I samband med det bör ett främjande uppdrag ges till alla berörda myndigheter för att premiera en hållbar mjölkproduktion i hela Sverige.

För att underlätta kapitalintensiva ägarskiften och effektivisering av mjölkproduktionen är det även nödvändigt att utöka satsningen på investerings- och startstödet. Osäkerheten om och när den sökande får del av stödet måste undanröjas.

Magnus Carlman
ordförande Växa

Peter Kofoed
chef LRF Mjölk

Bo Selerud
Förbundsdirektör Hushållningssällskapens förbund 

Inger-Lise Sjöström
ordförande Svensk Mjölk