facebooktwittermail d

Regeringen duckar om äganderätten

Debatten som skog, äganderätt och förhållandet mellan privatpersoner och staten har blivit alltmer kritisk sedan den nya regeringen tillträdde.

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I Almedalen i somras uttalade sig regeringens utredare av skogsvårdslagen Charlotta Riberdahl på ett seminarium och ifrågasatte om en så viktig resurs som skogen verkligen skulle ägas privat.

Det väckte stark kritik och ledde slutligen till att hon fick gå från sitt uppdrag. Det kan tyckas hårt men många såg Riberdahls antydningar som en del i ett större mönster vad gäller synen på äganderätt.

Även diskussionen om publicering av avverkningsanmälningar har fått känslorna att gå höga under året. Det handlar om digital publicering av avverkningar från Skogsstyrelsen, där många privata skogsägare menar att dessa utsätter dem för risker med aktivister som vill stoppa avverkningar.

Under hösten har bland annat skogsägare i Södra protesterat kraftigt, men Skogsstyrelsen har fortsatt försvara publiceringarna med hänvisning till att det är viktigt med öppenhet och insyn för att skapa legitimitet hos allmänheten.

Det är en intressant fråga, just detta med förhållandet mellan privatpersoner som äger och brukar skog och ”allmänheten” och deras krav på inflytande och insyn. Tack vare den svenska allemansrätten och vår allmänt friluftspositiva kultur har många svenskar en stark relation till skogen, och inte sällan till en viss skog som de själva ofta rör sig i.

Saken är ju bara den att skogen kanske ägs av någon annan, någon som vill bruka den i ekonomiska syften och givetvis har rätt att göra så. När man hör människor i medier klaga på att det har avverkats i ”deras” svampskog, blir den konflikten tydlig.

Här har regeringen, och indirekt deras myndigheter och andra aktörer, ett ansvar att väga dessa intressen mot varandra. Det är ett ansvar som många skogsägare just nu upplever att staten inte tar, och att intresset för äganderätten inte är särskilt stort.

I höstbudgeten kan man exempelvis se hur det på kulturområdet smugit sig in formuleringar kring skog och skogsbruk, där allmänheten sägs ska få ett stärkt inflytande inom ”naturvårdsarbetet, bland annat genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning”. Ska verkligen alla ha rätt att få tillgång till rättsliga prövningar angående avverkningar? Det är extremt tveksamt ur äganderättslig synpunkt.

Den dåliga stämning som skapats mellan vissa skogsägare, politiker och Skogsstyrelsen är såklart beklaglig. Men alla som äger och brukar skog måste också ha rätt att säga ifrån när det offentliga lyssnar allt för mycket på andra intressen än den faktiska ägarens.

Här behövs också ett förtydligande av ansvaret. Skogsstyrelsen säger sig främst utföra regeringens politik, men regeringen hänvisar till att Skogsstyrelsen är ansvarig för området. Det måste finnas en tydlig motpart för skogsägare att ta diskussionen med.