facebooktwittermail

Regeringen alltför passiv om gensaxen

Ska EU klara att ligga i framkant när det kommer till klimat, miljö och folkhälsa krävs en mer innovationsdriven lagstiftning, inte minst när det kommer till genredigering. Det skriver Europaparlamentarikern Jessica Polfjärd (M) i en debattartikel.

Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier tilldelades Nobelpriset i kemi 2020, för deras upptäckter om Crispr/Cas9, också känt som gensaxen.
Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier tilldelades Nobelpriset i kemi 2020, för deras upptäckter om Crispr/Cas9, också känt som gensaxen. FOTO: MIHO TAKAHASHI/ ASSOCIATED PRESS / TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Användningen av ny genteknik har enorm potential för ett mer effektivt jordbruk. Men samtidigt som andra länder i vår närhet ser över sina regelverk för att uppmuntra användningen av tekniken så är EU:s regler för genredigering förlegade.

Efter att Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna tilldelades Nobelpriset i kemi 2020, för deras upptäckter inom genteknik, har intresset ökat för innovativa metoder inom genredigering. Genombrottet som de belönades för, Crispr/Cas9, också känt som gensaxen, kan revolutionera utvecklingen inom en rad områden genom att ändra i organismers gener för att dessa ska få önskade egenskaper. Till skillnad från traditionella genmodifierade organismer, GMO, kan detta göras utan att nya organismer tillsätts.

Inom jordbruket kan tekniken förbättra lantbrukarnas förutsättningar rejält, bland annat genom att skapa grödor som är resistenta mot torka och skadedjur.

Tyvärr tas inte detta tillvara i tillräckligt stor utsträckning. Tvärtom håller såväl EU som Sverige på att halka efter i utvecklingen. Detta trots att Sverige är ett av de länder där det forskas som mest på gensaxen och dess potentiella användningsområden.

I ett europeiskt perspektiv är användning av den nya tekniken högst osäker. Detta efter en långdragen debatt om hur organismer som tas fram med hjälp av genredigering ska regleras och särskiljas från GMO.

2018 kom dessutom ett beslut från EU-domstolen som har tolkats som att tekniken ska regleras enligt nuvarande GMO-lagstiftning. Det är en tolkning som i praktiken förbjuder tekniken – inga nya GMO-grödor har godkänts för odling i EU på snart 20 år.

Andra länder väntar däremot inte. Det blev tydligt i början av året när Storbritanniens jordbruksminister meddelade att man kommer att se över landets lagstiftning med målet att ta fram ett “vetenskapligt och trovärdigt” regelverk som främjar ny teknik och möjliggör genredigering.

EU borde nu ta efter den brittiska ambitionen – och möjligheter finns. 2019 ombads EU-kommissionen analysera regleringen av ny genteknik inom nuvarande lagstiftning. Studien ska presenteras nu under våren, och vore ett välkommet tillfälle att tydliggöra bristerna i det europeiska regelverket, för att sedan kunna åtgärda dem. Det är något som vi moderater driver på för.

Från den rödgröna svenska regeringen är det däremot tyst i frågan. Detta trots påtryckningar från riksdagen om att lägga fram en moderniserad och teknikneutral gentekniklagstiftning.

I förhandlingarna om den nya EU-gemensamma jordbrukspolitiken är den svenska regeringens uttalade prioritering att tydligt höja klimatambitionerna. Dessvärre är det snarare en läpparnas bekännelse då de förhåller sig passiv när den faktiskt har en möjlighet att göra skillnad på riktigt och driva på för uppdaterade regelverk.

Jessica Polfjärd (M)

Europaparlamentariker

Fotnot: Landsbygdsminister Jennie Nilsson har erbjudits replik men avstår.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.


PolitikEu-politikGenteknik