facebooktwittermail

”Regelberget skymmer solcellerna”

Det är en snårskog av regler, skriver Astrid Andersson.

FOTO: SÖREN ANDERSSON / TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Jag är en snart 84-årig änka, mor och farmor. Jag bor på en mindre gård som ägs av mina båda söner. Gården arrenderar jag av dem och jag driver den enkelt.

Jag sparar även en slant varje månad till mina fyra barnbarn. För att få en viss förräntning på barnbarnens pengar fick jag en idé förra vintern. Jag har länge funderat på att lägga upp solceller, för att öka värdet på barnens fastighet och själv få en billigare elnota.

Sagt och gjort. Vintern 2020 ägnades åt att läsa på allt som skrevs om solceller för att inte falla i någon fälla. Efter noggrant övervägande valde jag det bolag som jag då bedömde som mest förtroendeingivande.

I dag ångrar jag idén att satsa på solceller. För samtidigt som regeringen uppmanar oss alla att hjälpa till och satsa på grön el tycker jag att reglerna för att få stöd är så krångliga att normala människor inte har särskilt stor möjlighet att göra rätt.

När alla papper var ifyllda sände jag in min ansökan om att få de statliga stöden för solcells-installationen. Jag följde installatörens råd om att söka via företaget och inte begära rot-avdrag. Men det visade sig efter ett tag att jag inte kunde få stöd, eftersom bolaget jag anlitat påbörjat arbetet innan ansökan nådde den ansvariga myndigheten Boverket.

Om jag däremot hade sökt som privatperson så hade jag kunnat få stöd trots att arbetet var påbörjat, men då får inte solpanelerna sitta på ladugården så som nu var fallet. Det är en snårskog av regler. Och den här samlade regelbördan är i sig ett hot mot politikens mål om att få fler solceller.

Under den här processen i att utröna varför jag inte var stödberättigad kom jag också till en annan insikt. Om jag inte hade visat att jag hade accepterat offerten som jag sände in till Boverket så skulle min ansökan ha behandlats på ett annat sätt. För mig framstår det som ett moment 22, jag måste ta in offerten för att veta hur mycket pengar jag ska ansöka om och bolagen vill att jag ska beställa snabbt men jag ska inte visa det för Boverket.

Efter solcellsäventyret så sitter jag här och ska försöka spara ihop de pengar som har jag tagit från barnbarnens konton. Jag hoppas att jag blir jättegammal – för det lär ta ett tag.

Astrid Andersson