Regeringen föreslår i en promemoria som nu remissbehandlas att jordbruket ska befrias från koldioxid- och energiskatt på fossil diesel hela 2023. Det motiveras med att regeringen ”bedömer att priserna på viktiga insatsvaror inom jord-, skog- och vattenbruket kommer vara fortsatt höga under hela nästa år.”
Grupper som är särskilt utsatta ska kompenseras och skyddas, särskilt de som är avgörande för samhället. Svenskt jordbruk och svensk livsmedelsförsörjning ska inte slås ut av väldigt höga energipriser. Men måste det ske på ett sätt som strider mot de svenska klimatmålen? Måste jordbrukets väl gå stick i stäv med principen om att förorenaren betalar, inskriven i svensk lag, EU-fördrag och FN:s gemensamma riktlinjer?
Ett bättre sätt att skydda jordbruket föreslås i den statliga utredningen ”Vägen mot fossiloberoende jordbruk” (SOU 2021:67), framtagen av LRF:s förra förbundsordförande Helena Jonsson. Utredningens syfte var att ”ta fram förslag som bidrar till både målet om en konkurrenskraftig livsmedelskedja och klimatmålen och som förbättrar drivmedels- och livsmedelsberedskapen.”
Regeringen bör skyndsamt gå vidare med utredningens förslag:
· Inför ett jordbruksavdrag på 7 procent, baserat på företagens intäkter och alltså inte till exempel förbrukning av fossil diesel.
· Inför en biopremie för rena biodrivmedel, motsvarande merkostnaden jämfört med det fossila så att det inte kostar extra för jordbruket att tanka förnybart.
· Fasa ut återbetalning av dieselskatt för jord-, skogs- och vattenbruket.
Därtill föreslog utredningen att klimatpremien utvidgas till arbetsmaskiner som drivs av biogas och bioetanol och att gödselgasstödet och biogasstödet utökas och förlängs. Dessa delar har åtminstone delvis redan beslutats.
Utredningens förslag ger en långsiktig ekonomisk trygghet för jordbruket, till skillnad från ett tillfälligt stöd som beslutas ett halvår i taget. Det gynnar omställningen till förnybart, som försvåras med regeringens nuvarande förslag. Det knyter samman jordbruket med drivmedelsproduktionen; rester, avfall, mellangrödor och marker som ligger i träda blir mer relevanta för jordbruket att använda för att producera hållbara biodrivmedel som också kan användas av jordbruket självt. Risken minskar att viss tankning registreras som jordbruk trots att den inte är det, så att stödet går till de som verkligen förtjänar det.
Slutligen är utredningens förslag i linje med vad jordbruket själva föreslår: LRF anger att utredningens förslag kan bibehålla och stärka konkurrenskraften för svenskt jordbruk, vilket halvårsvisa skattesänkningar knappast kan.
Utredningens förslag har remissbehandlats och tagits emot väl av samtliga ledande aktörer. Flera av förslagen återfinns nu i budgetmotioner som riksdagen behandlar; de är alltså väl kända av våra folkvalda och det finns goda förutsättningar för att införa stora delar av det med brett stöd.
Trots detta nämns inte utredningen med ett enda ord i regeringens promemoria. Stycket om andra möjligheter lyder i dess helhet (!): ”En alternativ lösning är att inte genomföra förändringen under andra halvåret 2023. Det skulle innebära sämre konkurrenskraft för det svenska jord- och skogsbruket med risk för minskad produktion. Ett annat alternativ vore att genomföra en mindre skattesänkning än den som nu föreslås eller att genomföra en stödåtgärd på statsbudgetens utgiftssida. Bedömningen är att en justerad skatt i nuläget är den lämpligaste åtgärden för att stödja de areella näringarna och att den nu föreslagna skattesänkningen är väl avvägd.”
Regeringen anför som skäl till sitt förslag att ”Dieselanvändningen i berörda arbetsmaskiner, skepp och vissa båtar är svår att substituera.” Det är fel: Det är mycket lättare att ställa om dieselfordon till förnybar drift än bensindrivna. Diesel kan i princip alltid ersättas med HVO och i de flesta fall av RME/FAME, i vilken fördelning som helst mellan fossil och förnybar diesel och med stor klimatnytta.
Regeringen menar också att ”Dieselanvändningen i de berörda sektorerna är stabil över tid och att aktörerna på kort sikt är relativt prisokänsliga.” Resonemanget är märkligt – det är ju för att aktörerna är priskänsliga och riskerar att drabbas allvarligt av de höga drivmedelspriserna som skattebefrielsen föreslås. Därtill ökar förstås drivkraften att ställa om till förnybart om prisbilden blir bättre – därav utredningens förslag om biobonus.
Trekvarts miljard kronor per år kostar regeringens förslag, pengar som direkt förbättrar konkurrenskraften för fossila drivmedel. Det strider mot intentionerna i det klimatpolitiska ramverket och mot överenskommelser som Sverige ställt sig bakom om att förstärka konkurrenskraften för det förnybara gentemot det fossila.
2030-sekretariatet ställer sig ändå bakom regeringens förslag för år 2023, då lantbrukets situationen är så pass akut. Men vi noterar att regeringen i ett pressmeddelande skriver att ”Regeringen kommer även jobba för att skatten på jordbruksdiesel ska ligga på EU:s miniminivå under 2024 och 2025.” Istället bör regeringen stegvis och med början snarast övergå till ett system i linje med den statliga utredningen ”Vägen mot fossiloberoende jordbruk”.
