d
LedareUppdaterad: 2 oktober 2025Kommentera

”Rättsväsendet har svängdörrar för aktivisterna”

Fem åtgärder regeringen behöver vidta för att få stopp på aktivisterna som begår brott mot bönder.

FOTO: ADAM IHSE/TT

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

”Jag måste säga att jag är besviken på rättsväsendet.”

”Man negligerar oron och obehaget som finns kvar långt efter det att själva intrånget skett. Om det inte tas på allvar när lantbrukare kränks av djurrättsaktivister så är det nog många som är tysta i stället.” 

Så säger kycklingbonden, äggproducenten och tidigare ordföranden för Lantmännen Per Lindahl i en intervju med ATL efter det att Skaraborgs tingsrätt nyligen meddelat dom mot flertalet djurrättsaktivister som i fjol bröt sig in i hans värphönsbesättning.

Det var en natt i slutet av november 2024 som tre djurrättsaktivister tog sig in till ägglagret och sedan vidare in i hönshuset genom att dra eller trycka upp en låst dörr. Där filmade de och stal hönor. 

Vid rättegången framförde Per Lindahl att ett inbrott skapar lika stort obehag som om det hade rört sig om ett intrång i hans bostad: ”Att få ett ovälkommet intrång i ett djurstall är för mig lika obehagligt som att ha ett intrång i vår bostad där vi bor. Djuren är lika viktiga för mig. Jag har också ansvar för arbetsmiljön för mina anställda och de har känt sig väldigt otrygga efter det här.” Det är något alla djurägare kan känna igen sig i.

Så vad blev tingsrättens  – ännu inte lagakraftvunna – dom? En dom som dessutom inte enbart berör inbrottet hos äggproducenten Per Lindahl utan ytterligare tre olaga intrång som genomförts av medlemmar i djurrättsaktivistgruppen Alla vill leva: hos ett hönsslakteri och hos två grisuppfödare.

Låt oss titta på påföljden för en av aktivisterna. Han dömdes nu för olaga intrång vid tre tillfällen samt för stöld vid två tillfällen – men friades från ett olaga intrång. Han är enligt domen ”tidigare dömd för olaga intrång vid flera tillfällen”. Enligt honom själv var rättegången i Skövde den 20:e i ordningen!

Ändå fann domstolen att han endast skulle dömas till villkorlig dom och 120 dagsböter om 50 kronor, det vill säga sammanlagt 6 000 kronor. Han döms också att solidariskt med två andra aktivister betala ett skadestånd om 7 000 kronor respektive 510 kronor. Sistnämnda belopp är för hönsstölden hos Per Lindahl.

Att Per Lindahl känner sig besviken är därför inte konstigt. Nej, domen är rent ut sagt ett hån mot honom och alla andra som drabbas av denna politiskt motiverade brottslighet. Tyvärr är det bara att konstatera att rättsväsendet ser lätt på den som bryter sig in hos en bonde.

I dagsläget vet undertecknad ännu inte om domen kommer att överklagas men står sig domen måste lagstiftaren ta sitt ansvar. Det är inte rimligt att aktivister ska kunna begå brott efter brott och sedan komma undan med det utan en ordentlig påföljd.

Det är dessutom långt fler näringar än svensk animalieproduktion som drabbas.

Skogsmaskinsföraren Ulf Norrman berättade i somras i Dagens arbete om hur aktivister som klättrade upp på hans maskin och rörde sig inom hans arbetsområde tvingade honom att avbryta en pågående avverkning. Det var ett led i en kampanj som under flera veckors tid bedrevs mot skogsavverkningar i Norrland. Aktivisternas attacker mot svensk torvbrytning är numera en följetong. För att inte tala om hur licensjakten på varg gång på gång störs och där aktivisterna inte drar sig för att söka upp politiker och förtroendevalda för att skapa obehag. 

Politiker från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tar gärna till brösttoner mot aktivisterna. Ett engagemang som dessvärre inte tycks gå längre än arga inlägg i sociala medier - ett underbetyg för politiker som säger sig stå upp för landsbygden och landsbygdens näringar.

Här är fem konkreta förslag på vad som behöver göras både på kort och lång sikt:

  • Påföljden för politiskt motiverad brottslighet mot enskilda och företagare måste skärpas. Att systematiskt störa samhällsviktiga näringsverksamheter som livsmedelsproduktion eller skogsbruk är inte enbart brott mot enskilda utan mot samhällsviktig verksamhet och behöver därför klassas som sabotage.
  • I Skogsutredningen konstateras att Skogsstyrelsen inte måste publicera avverkningsanmälningar. Gå på den linjen. Att våra myndigheter delar ut karta och kompass till aktivister är inte rimligt.
  • I samband med att Jaktlagsutredningen går vidare i lagstiftningsprocessen behöver regeringen se till att en ny straffbestämmelse som avser jaktsabotage införs. Sekretess behöver införas för alla personuppgifter som rör skyddsjakt på rovdjur.
  • Förbjud organisationer som ger sig på enskilda folkvalda eller förtroendevalda. De är ett hot mot vår demokrati. Vem ska våga engagera sig om konsekvensen blir att man får ”hembesök” av aktivister?
  • Se över allemansrätten. Den finns till för att allmänheten ska kunna röra sig fritt i skog och mark. Till denna rätt hör dock inte att driva kampanj mot markägaren.

Det handlar om att våra politiker vågar visa var skåpet ska stå. I Sverige är det riksdagen som stiftar lagar – inte aktivister. Orkar Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna stå upp för det? Eller ska lekstugan få fortsätta?