facebooktwittermail d

”Rätten att bruka naturen tillhör lantbrukare – inte staten”

Låt inte hållbarhetsomställningen göra att jord- och skogsbruk blir tillståndspliktiga verksamheter.

Kor.
Lantbruket är i en föränderlig värld. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Nyligen hölls Agricams så kallade Ko-konferens i Linköping. En av talarna var Peter Bergman som är regionansvarig på Arla Foods. Han talade om Arlas klimat och miljöarbete samt den pågående hållbarhetsomställningen.

I en av hans presentationsbilder som lyste upp de stora vita dukarna i konferenssalen stack en formulering ut. Det beskrevs att Arla och mjölkproducenterna måste behålla sin ”rätt att mjölka” hos kunderna.

Den här tanken märks allt oftare. Idén är att jord- och skogsbrukare måste ställa om verksamheten för att den ska vara accepterad av staten och samhället.

Inom skogen används ett annat uttryck men med samma innebörd som rätt att mjölka – det är engelskans ”license to operate”.

Sveaskogs relativt nye VD Erik Brandsma återkom flera gånger till det när han i somras intervjuades i ATL: ”Framtiden för Sveriges skogsbrukare är beroende av att få en, som det kallas, license to operate. Då måste man ha förtroende i samhället och det betyder att man måste bedriva ett skogsbruk som också tar hänsyn.”

Att jord- och skogsbruk ska vara hållbart är det nog ingen som är emot. Inte heller att verksamheterna ska skötas på ett sätt så att alla berörda är nöjda och glada. Men konflikten som uppstår när ett skogsföretag ska behöva få en rätt, eller licens, för att bruka skogen är att det vänder upp och ner på allt som tidigare har gällt.

Självägande och självbestämmande under lagarna är djupt rotat i svenskt jord- och skogsbruk. För många som söker sig till näringarna är det däri som charmen finns.

Att behöva få en licens eller behålla en rätt att bedriva sin verksamhet är en annan sak än att bedriva ett jord- eller skogsbruk under lagarna. Hela tankesättet kring licenser eller rättigheter som kan förloras ändrar bevisbördan från stat och myndigheter till enskilda.

I skogsdebatten har den här diskussionen ibland märkts.

”De vanliga åtgärderna i brukandet av skogen, allt från plantering till slutavverkning, är vad man kallar pågående markanvändning. Om staten vill hindra pågående markanvändning ligger utredningsansvaret på staten”, skrev Martin Moraeus som är ledamot i LRF:s riksförbundsstyrelse i en debattartikel i ATL tidigare i år apropå ny rättspraxis från Skogsstyrelsen.

En av de stora rörelserna som kan påverka svenskt jord- och skogsbruk de kommande åren är om hållbarhetsomställningen leder till att det ska krävas licenser för att i praktiken kunna verka inom de gröna näringarna.