Det är fortfarande okänt exakt hur de mjältbrandsdrabbade djuren på Omberg har kommit i kontakt med smittan. För ovanlighetens skull är det inte enbart ett jordbruksproblem, med en drabbad älg har det också blivit en angelägenhet för jägarna i området och för allmänheten.
Räkna med risken för mjältbrand
Sommarens nyheter har präglats av de nya och oväntade fallen av mjältbrand.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Att den blossar upp beror på gamla gravar med nedgrävda smittade kreatur från den tid när sjukdomen var ett återkommande problem i Sverige.
Det är värt att påminna sig att i Afrika och Asien är det fortfarande en vanlig sjukdom på kreatur, och den drabbar också människor.
Nyligen har smitta till människor i Sibirien uppmärksammats. En hypotes är att klimatförändringarna har tinat permafrosten där det finns upp till 13 000 (!) mjältbrandsgravar som kan innehålla sporer.
Sett i detta perspektiv är det svenska problemet under kontroll. Och ändå inte. På ett sätt var det noga reglerat hur djuren skulle begravas och gravarna märkas ut. Det hela skulle också meddelas i kyrkan under högmässan, en före internet viktig informationskanal.
Men kunskapen om utbrotten är ändå begränsad. Det är känt var gårdarna fanns, men det är inte givet att man känner till exakt var djuren är nedgrävda. De som visste finns inte mer.
Den samlade kunskapen om mjältbrandsgravarna i Sverige finns numera hos Statens veterinärmedicinska anstalt. Det var mjältbrandsutbrottet utanför Örebro 2011 som fick SVA att ställa samman den kunskap som finns om mjältbrandsgravar.
Detta arbete är till stor nytta, och används av entreprenörer, men kan användas mer. Kartan finns på SVA:s webb och mer information finns där och på länsstyrelserna, tillgängligt för alla som planerar ett grävarbete för att bygga hus eller vägar.
Försiktighetsprincipen bör alltså gälla. Och precis som ett grävningsarbete i bästa fall föregås av en koll av var el- och telekablar går är en kontroll av eventuella smittor i marken också en bra idé. Det gäller inte minst offentliga arbeten som nybyggnation och vägbyggen. Där finns ju inte lokalkännedomen på samma sätt som ute på gårdarna.
Det finns fler möjliga smittkällor. Eftersom sporerna kan finnas i döda djur är organiska gödselmedel från kött- och benmjöl, som tillverkas av kadaver en annan möjlig väg för mjältbrand. Tillverkning och handel är noga reglerad, och det finns alla skäl att hålla sig till godkända produkter.
Utbrottet av mjältbrand på Omberg är en tragisk händelse för de drabbade och orsakar mycken oro i trakten. Men det är också en nyttig påminnelse. I alla fall de närmaste decennierna finns risken för uppblossande mjältbrandsfall. Det är bra att vara beredd.