”Rädsla för förändringar kan bli skogsindustrins fall”

Alexander Nilsson övertygar inte med sin debattartikel om att kalhyggen är bra för klimatet och att hyggesfritt är dåligt för biologisk mångfald.

Forskningen om skogens klimatnytta är mycket tydlig. Skogsbruket kan bidra med en mycket större klimatnytta jämfört med i dag, både på kort och lång sikt. För att nå dit behöver vi förändra skogsbruket och vad vi använder skogen till. Detta är vad en aktuell systematisk genomgång av forskningsläget visar, något som undgått Alexander Nilsson.

Det som ger störst klimatnytta under resten av århundradet är att minska något på avverkningarna, förlänga omloppstiderna och använda en större del av skogsråvaran till långlivade produkter. Detta gäller även när substitutionseffekter och koldioxidläckage räknats in. Miljöpartiet har flera förslag för att stimulera en omställning i linje med detta.

Miljöpartiet vill bland annat ge skogsägare möjlighet att teckna klimatavtal, liknande naturvårdsavtal, som ger ersättning för att låta skogen fortsätta växa ett antal år efter lägsta slutavverkningsålder. Vi vill också införa ett bonus-malus-system, där en avgift läggs på stora kalhyggen med låg naturhänsyn och en bonus ges till markägare som vill ställa om från traditionellt kalhyggesbruk till naturnära skogsbruksmetoder eller vidta andra åtgärder för ökad klimat- och miljönytta.

Nilsson påstår att hyggesfria skogsbruksmetoder skulle vara sämre för biologisk mångfald än dagens trakthyggesbruk men verkar tro att blädning är det enda Miljöpartiet efterfrågar. Tvärtom vill vi se ett mer omväxlande skogsbruk med en större variation av åtgärder som luck- och plockhuggning, självföryngring, överhållna skärmar med mera. Det centrala är att anpassa metoderna till platsens förutsättningar. Det är även av stor vikt att skydda kontinuitetsskog både av klimat- och biodiversitetsskäl, som europeiska vetenskapsakademierna konstaterar.

Både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket pekar på att svenskt skogsbruk, där 97 % brukas med kalhyggen, allvarligt hotar den biologiska mångfalden. I den senaste uppföljningen av Sveriges miljömål “Levande skogar” beskrivs utvecklingen som fortsatt negativ. Enstaka hyggen utgör inget problem men den storskaliga omvandlingen av Sveriges skogar till yngre och mer homogena bestånd har drabbat alla arter som kräver kontinuitet, strukturell variation och äldre skogsmiljöer. 

Skogsindustrins rädsla för förändringar riskerar att bli dess fall. En ensidig jakt på ökade volymer är en svag strategi när länder i det globala syd kan producera pappersmassa av likvärdig kvalitet. Svensk skogsindustris verkliga styrka ligger i stället i kvaliteten hos virke från framförallt långsamväxande barrskog — en konkurrensfördel vi måste ta vara på. I längden behöver Sverige övergå till ett naturnära skogsbruk, inom ekosystemets gränser. Där ingår avsättning, hyggesfritt skogsbruk och ett mer begränsat trakthyggesbruk.