facebooktwittermail d

”Besluten kortsluter prövningssystemet för fjällnära skog”

Skogsägare påstås inte ha rätt att avverka förrän överklagandetiden gått ut för alla som skulle kunna klaga, samtidigt som delgivning inte sker med alla som kan klaga. Det skriver juristen Magnus Norberg i en debattartikel.

Några avgöranden lästa tillsammans närmast kortsluter prövningssystemet för avverkningar i fjällnära skog, skriver Magnus Norberg. FOTO: TOR L TUORDA/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

När ett rättsområde utvecklas genom domstolspraxis i stället för genomtänkt lagstiftning kan det leda fel. Några avgöranden lästa tillsammans närmast kortsluter prövningssystemet för avverkningar i fjällnära skog.

Ideella föreningar fick 2014 rätt att överklaga tillstånd till avverkning i fjällnära skog enligt Skogsvårdslagen, efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen. Överklagandet sker då på motsvarande sätt som för vissa beslut enligt Miljöbalken, där klagorätten framgår.

Beslut enligt Miljöbalken måste enligt lag överklagas inom samma tid som gäller för parterna och sakägarna, normalt tre veckor. Denna tidsfrist har dock Förvaltningsrätten i Härnösand inte ansett tillämplig för beslut som meddelas enligt Skogsvårdslagen, utan tiden har i stället räknats från när föreningen delgavs beslutet genom Skogsstyrelsen. Då någon delgivning av alla ideella föreningar med klagorätt inte sker börjar överklagandefristen i praktiken aldrig att räknas, vilket innebär att överklaganden kan komma långt senare utan att kunna avvisas.

Utöver detta har det nu meddelats beslut under pågående prövning där klaganden krävt att tillståndet tillfälligt inte ska gälla i väntan på slutlig prövning. Dessa yrkanden har förvaltningsrätten avvisat och menat att tillståndet ändå inte får tas i anspråk innan tiden för överklagande har gått ut.

Som jag nämnt ovan innebär den uteblivna delgivningen att överklagandetiden inte ens börjar räknas – tiden går därmed inte heller ut. Förvaltningsrättens inställning innebär därmed en kortslutning av systemet, där skogsägare påstås inte ha rätt att avverka förrän överklagandetiden gått ut för alla som skulle kunna klaga, samtidigt som delgivning inte sker med alla som kan klaga. Utan delgivning påbörjas ingen klagofrist.

Jag bedömer visserligen att förvaltningsrätten i det sista beslutet i fråga om verkställighet av tillstånd har tänkt fel och att det enligt Förvaltningslagens bestämmelser om verkställighet går att påbörja avverkningen när tillståndet beslutats, då kretsen av dem som har rätt att överklaga är så vid eller obestämd att det inte går att avgöra när överklagandetiden går ut. 

Tolkningen avgörs dock slutligt av domstol och inte av mig. Avgörandena tillsammans visar ändå att en praxis som skapas steg för steg utan systemsyn kan innebära betydande osäkerheter där enskilda inte vet om beslut de fått står fast eller om de ens får nyttja tillstånden.

Det är ett av statens grundläggande uppdrag att värna rättssäkerhet och förutsebarhet. När man har sökt och fått tillstånd för avverkning är det väsentligt att man kan känna trygghet i att bruka sin egendom enligt tillståndet. Skogsstyrelsen och regeringen borde därför omgående se till att det går att förutse vilka tidsfrister som ska gälla för eventuella överklaganden från ideella föreningar. 

Problemet kan exempelvis åtgärdas genom att Skogsstyrelsen ombesörjer kungörelsedelgivning av besluten eller genom att regeringen föreslår riksdagen att genom lag tydliggöra vilken tidsfrist som ska gälla. När ett beslut är fattat förtjänar man att få veta från och med vilken dag det står fast så att man kan planera sin verksamhet utifrån det.

Magnus Norberg
Jurist, Terravia AB