facebooktwittermail

Risk att ungdomen nobbar den pressade skogsmaskinsbranschen

Hög stress och låga löner får ungdomarna att välja andra yrken än skogsmaskinsförare, skriver Julia Björnfot. 

Skogsmaskin
De ungas positiva blid av skogsbranschen är hotad, menar Julia Björnfot. FOTO: FOTOGRAFERNA HOLMBERG/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Jag fick förfrågan om att skriva en krönika om ungas framtidstro inom skogsmaskinsbranschen. Det var en aktör på virkesmarknaden som var intresserad av detta i och med att jag i dag arbetar som skogslärare.

Ett snabbt svar på frågan skulle vara att framtiden ser ljus ut. Naturbruksgymnasiet i Kalix har ett ökat elevantal sen några år tillbaka och det ser ut att vara en i hållande trend. Några elever har en tydlig bild av vad de vill arbeta med efter gymnasiet, var de vill bo och verka. Under gymnasietiden och dess praktik kan flera hinna få in en fot hos entreprenörer.

Det skulle vara de mest glädjande svaret på frågan om hur elevernas framtidstro ser ut. Däremot slår det mig vid närmare eftertanke att så är det i dag men det kan mycket väl vända mycket hastigt.

Jag hör och ser att fler utländska entreprenörer slår sig in på den svenska arbetsmarknaden. Inte bara hos en aktör på virkesmarknaden utan hos den ena efter den andra.

I dag är det vida brett och känt att de flesta skogsvårdsföretag har utländsk arbetskraft. Den utvecklingen kanske var oundviklig, vi blir trots allt mer bekväma av oss i Sverige. Men inom skogsmaskinsbranschen är ett av argumenten för att locka yngre av båda könen: ”Arbetet i dag är mycket enklare och lättare än vad det har varit förr”.

De flesta aktörer på marknaden menar att det är brist på förare och nya entreprenörer. Därför har de blivit tvungna att hitta på nya sätt att avhjälpa denna brist, alltså med hjälp av utländska entreprenörer. Men jag undrar om det verkligen är en verklig brist eller om det faktiskt är brist på billig arbetskraft?

I dag är teknologin i maskinerna så noggrann att de flesta uppdragsgivare har en enorm koll på produktionen hos entreprenörerna. Uppdragsgivaren har därför väldigt lätt att år efter år kunna pressa entreprenören mer både på produktion och pris.

Någonstans kommer dock den mänskliga faktorn in och vi kan inte pressa oss till vilket pris som helst. Hälsan riskeras och även livskvalitén, därför tvekar många unga att efter några år i branschen fortsätta. En del kanske aldrig ens fick in foten i branschen eftersom utvecklingskurvan inte var snabb nog.

De få som faktiskt hade ambitionen att våga satsa och starta eget vågade aldrig ta klivet för de insåg att det aldrig kan löna sig. Det arbete många hade haft som en dröm och trivts med är inte längre ett alternativ, eftersom vi i dag har brist på billig arbetskraft.

Min bild av ungas framtidstro inom skogen är ljus i dag. Denna positiva känsla kan vara bortblåst i morgon. I dag är det inte vida känt att utländsk, billigare, arbetskraft ökar även i skogsmaskinsbranschen. Den dagen det blir allmänt känt kan det vara en vändpunkt för våra unga arbetsintresserade inom skogen och intresset falnar.

Aktören som bad mig att skriva krönikan tyckte inte om dessa tankar. Däremot tycker jag alla parter måste börja tänka på vilka vi vill se arbeta i skogen i framtiden.

Julia Björnfot

Skogslärare på Naturbruksgymnasiet i Kalix