”Här investerar vi för framtidens mjölkproduktion”, står det på skylten hemma på ladugårdsdörren. Under texten syns den Europeiska unionens stjärnbeprydda flagga mot en blå bakgrund som bleknat något under de 14 år som gått sedan den sattes upp, nu är det dags igen.
Förra veckan rullade den första grävmaskinen in på gårdsplanen som redan närmar sig oigenkännlighet. I en högst osäker tid med höga räntor och ett mjölkpris som bara häromdagen gjorde en störtdykning har vi valt att investera i ett nytt ungdjursstall.
Ska man vara livrädd eller jätteglad när man blickar ut över högarna av jord som ska bädda för betongplattan och så småningom det stora stallet som vi längtat efter så länge? Det är väl en blandning, men det är också ett faktum. Vi investerar för framtidens mjölkproduktion – i alla fall den framtid vi tror på.
Kanske har det stått på agendan ett ganska bra tag nu, men de senaste veckorna har för min del präglats enormt av föredrag och temadagar á la livsmedelsberedskap och livsmedelssäkerhet. Nu allra senast i Bryssel tillsammans med LRF.
Och när jag säger agendan menar jag förstås inte den allmänna, utan den interna. De enda som pratar om att det är viktigt att producera mat är fortsatt vi som producerar maten.
Sveriges landsbygdsminister har de senaste månaderna dykt upp i olika sammanhang och på ett sedvanligt vis predikat för de redan frälsta om vikten av detta otroligt betydande som vi gör varje dag. När jag hörde hans upprepande, och konstigt nog inte så inlästa föredrag för tredje gången ställde jag mig själv frågan; varför och för vem pratar vi egentligen beredskap?
För inte är det för vår egen skull, det är ju för alla andras. Hur länge ska vi orka mana på allmänheten att värna om den svenska maten istället för att gnälla över höga priser och framförallt – är det verkligen rollen vi ska ha?
Det är förmodligen upplagt för besvikelse, men mina förväntningar på den nya livsmedelsstrategin är stora. Det är hög tid för beslutsfattarna att hjälpa oss att axla rollen som talespersoner för svensk livsmedelsproduktion och visa på handlingskraft när man arbetar fram målsättningar.
Ska man klara av att skapa förtroende är målen i sig mindre viktiga och att de faktiskt uppnås desto viktigare - se till att lyckas med det så kan vi stå för framtidstron.
