facebooktwittermail

Postnord, regeringen och landsbygden går i otakt

Vi som bor på landsbygden och har ett postnummer som börjar på 2, i norra Skåne, har sedan den 1 februari drabbats av en allvarlig försämring vad gäller postutdelningen, skriver Olle Nilsson i en debattartikel.

Arkivbild.
Arkivbild. FOTO: HENRIK ISAKSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Vi som bor på landsbygden och har ett postnummer som börjar på 2, i norra Skåne, har sedan den 1 februari drabbats av en allvarlig försämring vad gäller postutdelningen. Varannandagsutdelning har genomförts. Successivt planeras detta att relativt snabbt genomföras i hela Sverige. Detta betyder att den mycket uppskattade lantbrevbäraren bara kommer varannan dag och vid helgerna var tredje dag.

Detta efter ett ensidigt och snabbt beslut av Postnord efter en mycket kort och symbolisk prövotid i ett annat Skåneområde. Det har inte ens hunnit utvärderas, man kan anta att beslutet redan var taget då försöket inleddes.

Att Postnord tack vare pandemin och den ökade näthandeln för fjärde kvartalet 2020 uppvisar en rekordvinst på 794 miljoner kronor påverkar inte det tidigare beslutet. Det synes viktigare att postens VD Annemarie Gardshol kan skryta med ett gott ekonomiskt resultat än att gentemot kunderna tillhandahålla en god service.

När frågan ställs till nuvarande digitaliseringsministern hänvisar han bara i vanlig politisk anda till kommande utredningar och uppföljningar. Varför har ingen funderat på någon form av positivt samarbete mellan Postnord, tidningsutbärarna och diverse reklamutkörare, vilka alla regelbundet uppträder på landsbygden, med ambitionen att bibehålla dagens servicenivå.

Detta är tyvärr inte bara ett bekymmer för landsbygden, och särskilt de äldre och mindre digitaliserade medborgarna, utan jämväl för lokalpressen som på många platser delas ut av Postnord. En press som redan i dagsläget har det bekymmersamt med minskande reklamintäkter och fallande upplagor.

Att få en dagstidning som är 3–4 dagar gammal synes föga lockande i synnerhet som prenumerationerna blivit allt dyrare. Många kommer därför att säga upp dessa tidningar, särskilt de som likt undertecknad också läser någon lokaltidning som sträcker sig något längre än till den egna kommungränsen. Detta kommer att resultera i en ond spiral särskilt för de mindre landsortstidningarna.

Nuvarande politik, om sådan finns, har uppenbarligen som mål att dagens landsbygdsbor (de som blir kvar) själva ska ta sin elbil och åka in till den närbelägna staden och posta sina brev, samt köpa en papperstidning och söka upp en bankomat, där någon sådan finnes. Allt dock under förutsättning att erforderlig elkraft är tillgänglig i Södra Sverige.

Olle Nilsson

Opolitisk sanningssägare

Läs Postnords svar: Vi måste rationalisera

Mer läsning: Utbobloggen: Oj – nu kom Posten!