Borgeby fältdagar visade upp mängder av nya maskiner, sorter och beslutsstöd som hjälper bonden att få ut mer av sin odling. Denna offensiv matchas inte av motsvarande understöd från politikerhåll.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Efter två års uppehåll på grund av pandemin var Borgeby fältdagar tillbaka. Besökarna strömmade till som förr och det var en stor glädje att återigen träffas och prata med utställare och andra besökare.
När mässan hölls för tre år sedan var exportpriset för vete från Sverige 1:90 kronor per kilo, nu snuddar det vid 4 kronor. Rapspriset har haft en ännu härligare utveckling. Samtidigt har förstås insatserna i form av gödning och diesel blivit mycket dyrare.
Risken har ökat men också möjligheterna att tjäna pengar på sin odling. Osäkerheten om framtiden har också nått en ny nivå. Börspriserna på spannmål minskar kraftigt, toppen kanske är passerad, och vad händer då? Det går inte tillbaka till det gamla men var landar vi?
Med nuvarande spannmålspriser lönar det sig att vara omsorgsfull för att få en bra skörd. Noggrann och precis jordbearbetning och sådd, gödsling och bekämpning efter grödans behov och vid rätt tid lönar sig. Det fanns många hjälpmedel för detta på fältdagarna.
Det var också ett tema för Gropen på mässan, där man i en renskuren jordprofil kunde se grödornas utveckling även under jord. Där simuleras nu en djurgård, en växtodlingsgård som sköts efter konstens alla regler och en som liknar det där sista arrendet som man inte vet om det blir kvar och man knappt hinner med och där man bara gör kortsiktiga insatser. Det är verkligen en relevant frågeställning och kommer att bli mycket intressant att följa under kommande år.
Den ökade omsorgen om lantbruket kan man i viss mån märka även från politikerhåll. De fem partiföreträdare som medverkade i en utfrågning på mässan bedyrade alla vikten av livsmedelsproduktionen för landets säkerhet och att lönsamheten behöver bli bättre. Tyvärr saknades det statsbärande partiet, liksom SD och Liberalerna.
Sänkta skatter, även om det är olika bud om reduktionsplikten, och minskat regelkrångel är den viktigaste medicinen på den borgerliga sidan. Moderaterna ska hedras för konkreta förslag om beredskapslager av insatsmedel som gödning och växtskyddsmedel och en regelförenklingskommission med deltagande från branschen. Att Centerpartiet föreslår ett branschråd som ska vässa naturbruksskolorna är ett förslag i samma anda, att öka branschens inflytande.
Det är klokt, politikerna tycks stå ganska handfallna inför de stora utmaningar som säkerhetsläget och klimatförändringarna medför och att ge branschen inflytande är en bra väg framåt.
Vi får hoppas att engagemanget för jord- och skogsbruk håller över tid. När valrörelsen är inne på sista kvartalet vet vi inte om det svenska jordbruket för politikerna är det där omsorgsfullt skötta skiftet som man ser från köksfönstret eller ligger vid vägen där alla kör förbi, eller om det är det sista tillkomna alltför dyra arrendet som maskinparken inte är riktigt dimensionerad för och inte riktigt hinner med.
Jag hoppas på det första men befarar det senare.
