”Plockhuggning i boreala skogar är en grön lögn”

Plockhuggning är en fara för skogsbruket. Plockhuggningen fram till 1950 utarmade den svenska återväxten och den stående volymen och därmed skogens förmåga till tillväxt. Tillsammans med ökat kvävenedfall och en mer studerad skötsel, som garanterade återväxtkravet (plantering enligt Skogsvårdslagen), ökade och säkrade tillväxten i de svenska skogarna med trakthyggesbruk.

Men varför är plockhuggning då så illa för skogen?

På Youtube och andra kanaler läggs informationsfilmer ut där plockhuggning med flera metoder framställs som skogsskötselsystem. I själva verket är de ”idéer” eller ”filosofier” då de inte är beprövade eller forskade på tillräckligt länge för att avgöra om de är lämpliga i borealt skogsbruk.

I en sådan film, ”Naturnära skogsbruk –varför och var?”, säger man att ”när man går in i en naturnära skog för att skörda kan man använda precis samma maskiner som man använder i konventionellt skogsbruk”. Det låter ju bra!

Samtidigt, i nästkommande mening, påstås att det används en liten skotare för att göra så liten ”skada” som möjligt. I själva verket går det inte i hyggesfritt skogsbruk, skotaren måste vara stor för att bära de tunga stora träden och nå fram och tillbaka till den permanenta skogsvägen. Samtidigt sägs att plockhuggningen görs för att inte skada skogen. Men att köra väldigt mycket mer innebär i själva verket en stor risk för skada i just hyggesfritt skogsbruk då det används permanenta stickvägar vart tiondel femtonde år och därmed ökar risken för körskador på mark, värdefullt vatten och mekaniska skador på träden.

Det påstås även att ekosystemen blir mer resilienta med hyggesfritt skogsbruk, men det finns ingen entydig forskning som pekar på detta. Faktum är att trakthyggesbruk och andra skötselmetoder där mer ljus släpps in till mark- och busknivåer ger en högre biologisk mångfald med bär, örter och kärlväxter i större del. Trakthyggesbruk liknar nämligen de förr så vanliga större skogsbränderna. Vid hyggesfritt och plockhuggning missgynnas i princip samtliga för mångfalden så viktiga lövträdsarter – något plockhuggningsförespråkare undviker att nämna. Det har bland annat Frank Götmark vid Göteborgs Universitet visat.

Vidare påstås även i filmen att vi får bättre ekonomi i naturnära skogsbruk – vilket inte heller är sant. Studier från Skogforsk och Lars Eliasson har under flera år visat att lönsamheten är betydligt lägre i de hyggesfria metoderna än i trakthyggesbruket.

Plockhuggning lyfts i vår samtid på ett tendentiöst sätt fram som en universallösning för att uppnå allt möjligt. Men granskar man argumenten och underlaget närmare framstår plockhuggning i boreala skogar som en grön lögn.