facebooktwittermail

”Stängda gränser förstör naturvården”

De gröna näringarna och jakten har drabbats svårt av de järnridåer som gått ner mellan de nordiska ­länderna under pandemin, skriver Kjell-Arne Ottosson (KD).

Arkivbild.
Arkivbild. FOTO: ISTOCK

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Pandemins stängda nationsgränser förstör naturvården – även detta nämndes i förra veckans gränshindersdebatt i riksdagen. Talartiden tillät inte att nämna, annat än svepande, de många sätt som de stängda gränserna drabbar.

De gröna näringarna och jakten har drabbats svårt av de järnridåer som gått ner mellan de nordiska ­länderna under pandemin. Många markägare som exempelvis bor i Norge och har skog i Sverige har inte kunnat åka över för att sköta skogen i den omfattning som krävs. Med tanke på alla angrepp av barkborre vi haft de senaste åren kan detta bli ödesdigert.

Vi har också haft rejäla oväder som lett till många vindfällen. De får ligga. För flera svenska skogsägare är det lättare att ta sig till sina skogsskiften från norska sidan än från den svenska. Ibland är infarten via Norge enda möjligheten om man inte vill gå eller köra många kilometer genom skogen på andras skogsskiften.

Även inom jakten har vi fått bekymmer med de stängda gränserna. Dels var det jägare bosatta i Norge som inte ens fick delta vid älgjakten trots att de har egen mark där jaktlaget i övrigt jagade. Det ställde också till det för många av jaktlagen längs gränsen som använder sig av skogsbilvägar in via Norge. Dessa kunde inte användas i år med resultatet att områden inte kunde jagas av eller att det fick bli rejäla marscher för att man skulle ta sig dit från svenska sidan.

Stängda gränser är onaturligt, även i naturen.

Kjell-Arne Ottosson (KD)

Riksdagsledamot från Årjäng,

Ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet,

Ledamot i Nordiska rådets svenska ­delegation