Pandemin påverkade hela samhället, och det allvarliga utbrottet av fågelinfluensa vintern 2020–2021 slog hårt mot svenska värphöns- och slaktkycklingsbesättningar. Livsmedelssystemen utsattes för stora påfrestningar, men båda utmaningarna hanterades efter initiala svårigheter väl med hjälp av ett omfattande arbete.
Pandemin och fågelinfluensan synliggjorde vårt sårbara lantbruk
Covid-19-pandemin och fågelinfluensan har gjort utmaningarna för svenskt lantbruk tydliga. Det är viktiga erfarenheter inför kommande kriser, skriver Stefan Gunnarsson.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I praktiken blev inte effekterna särskilt allvarliga, eftersom de kunde hanteras på ett tillfredsställande sätt. Det är ett bra betyg till svenskt lantbruk och livsmedelskedjorna.
Under inledningen av 2020 påbörjades ett projekt om hur produktionen av animaliska livsmedel kan påverkas under en kris till följd av klimatförändring och extremväder. Projektet finansierades av SMHI, och arbetsgruppen bestående av SLU, Jordbruksverket, med flera myndigheter leddes av SVA. I mars 2020 slog pandemin till, då var vi en bit in i vårt projektarbete.
Plötsligt visade sig en del sårbarheter som vi inte var fullt medvetna om tidigare. Den tvärnit som pandemin innebar för den fria rörligheten av varor och tjänster inom EU exponerade bland annat lantbrukets stora beroende av utländsk arbetskraft. Dessutom påverkade covidsjukdom och restriktioner slakterier och livsmedelskontroll.
I Sverige ledde detta till ett ansträngt läge, men inte till samma problem som i till exempel USA, där 25–40 procent av slakterikapaciteten slogs ut på grund av covidsjuk personal. Miljoner amerikanska djur avlivades och destruerades på gårdarna i pandemins inledningsskede. En annan lärdom är att oavsett orsaken till störningen i livsmedelskedjan (extremväder eller pandemibekämpning), så kan effekterna bli likartade.
Sedan cirka tio år finns en uppåtgående trend där en allt större andel av kött och ägg som konsumeras i Sverige är producerad i landet. 2019 var siffrorna enligt Jordbruksverket 98 procent för ägg, 77 procent för gris, 72 procent för kyckling, och 56 procent för nötkött. För mjölk är det dock en fallande trend (70 procent 2019).
Men självförsörjningen är ändå väldigt nära noll eftersom svenskt lantbruk är starkt beroende av importerade insatsvaror. Det klarar sig inte utan fossila drivmedel, mineralgödsel framställd med fossil energi, bekämpningsmedel och läkemedel. Dessutom är fjäderfä- och grisbranschen helt beroende av importerat genetiskt material, och snart kommer det att vara så för mjölk och nötkött också.
Svenskt lantbruk är helt beroende av en fredlig omvärld med fungerade logistikkedjor.
Hur ska svenskt lantbruk bli mindre sårbart i framtiden? Den övergripande trenden ser ut att vara att ett ökande beroende av importerade insatsvaror och arbetskraft. Om svenskt lantbruk ska bli mer hållbart måste beroendet av fossil energi fasas ut. Brist på el och en centraliserad distribution av elförsörjningen kan göra det svårt att få fram tillräckligt med el till enskilda gårdar i en krissituation. Dessutom måste importen av bekämpningsmedel, läkemedel, utländsk arbetskraft och avelsmaterial tryggas genom ett gediget internationellt samarbete.
Svenskt lantbruk har en viss beredskap, men hållbarheten måste öka för att sårbarheten ska kunna minska.
Stefan Gunnarsson
Universitetslektor i Uthållig animalieproduktion, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa,
SLU Skara