Mari Nälsén

Barkborrehunden Elda markerar på träd. Feromonerna luktar så starkt att hon bara markerar området om en hel grupp träd är angripna. Då måste föraren kunna se vilka träd som är angripna.

– Vi behöver bli fler, säger Annette Johansson som utbildar ekipagen och dessutom ägnar hela säsongen till att leta efter den fruktade insekten.

Helgens första övning förbereds. Kursdeltagarna startade sin utbildning i oktober och med bara några månader kvar till examination ska två ekipage av årets adepter ut och pröva sina vingar på egen hand.

Med hjälp av hund, karta och GPS-utrustning ska de söka av ett 10 hektar stort område där kurs­ledaren placerat ut ett okänt antal gömmor med syntetiska feromonkomponenter från barkborre. Svårigheten är att lägga upp en bra sökstrategi för området baserat på väder, vind och terräng.

När Annette Johansson släppt eleverna fria i skogen tar hon med sin egen hund ut på träning. Senare ska hon kolla elevernas GPS-spår och se hur de rört sig, och om de hittat gömmorna som det var tänkt. Men först får hennes egen unghund Elda, som är en holländsk herdehund, en stunds träning.

Att hantera både GPS och karta är viktigt för hundföraren.

Sedan torrsommaren 2018 har barkborreangreppen exploderat i Sverige och det enda sättet att stoppa borrarna är att snabbt få ut träd som är under angrepp ur skogen.

– Där är hundarna oslagbara, berättar Annette Johansson.

– De kan hitta barkborren i ett riktigt tidigt skede, så snart som en timme efter att trädet angripits.

När en barkborre angriper ett träd sänder den ut feromoner för att locka till sig fler borrar. Det är de doftsignalerna som hunden känner och därmed kan leda sin förare till angripna träd. Väl där måste hundföraren ha tillräckliga kunskaper för att kunna avgöra hur många träd som är angripna på platsen, för att kunna hjälpa skogsägaren att prioritera uttagningen av angripna granar.

Läs också: <a href="https://www.atl.nu/skog/sa-vinner-du-striden-mot-granbarkborren/">Så vinner du striden mot granbarkborren – ladda ner ATLs specialutgåva!</a>

Elda springer till synes planlöst runt i skogen innan hon höjer nosen och fångar in vittringen, rusar fram och markerar ett träd bland flera.

I samma stund får hon belöningen, en kastad boll, och blir överlycklig. Barkborrarna är funna.

Annette Johansson var först i Sverige, och troligtvis även världen, att börja med barkborrehundar inom ramen för sitt företag Snifferdogs.

I samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har hon genomfört ett par forskningsprojekt i syfte att både ta fram barkborrehundar och testa deras effektivitet.

Sedan 2013 har mellan tre och fyra ekipage utbildats årligen.

– Men förra sommaren exploderade intresset från skogsägare att ta hjälp av hundar och från folk som ville utbilda sig och sina hundar, berättar Annette Johansson.

Jan Soldervik från Ludvika med jaktgolden Lemmy kan absolut tänka sig att köra barkborreletande professionellt om de klarar examinationen.

Examinationen sker på verkliga angrepp i produktionsskog och under former som om det vore ett riktigt sökuppdrag. Förutom ett teoriprov i barkborrekunskap testas ekipaget i ett praktiskt prov, där de ska täcka 60 hektar på åtta timmar. Föraren ska kunna avgöra i vilken skog det kan finnas barkborre och med hjälp av hunden hitta de angrepp som finns.

Långt ifrån alla klarar provet. Att både hålla hunden och sig själv motiverade är en väl så svår uppgift.

– Det tar på vem som helst att trava runt i tuff terräng bland mygg och knott i sommarvärme åtta timmar varje dag, berättar Annette Johansson.

– Det krävs pannben hos såväl förare som hund.

Anette Johansson, kvinnan som uppfann barkborrehunden i Sverige - och troligtvis i världen.

Hon själv och några av tidigare elever jobbar heltid med barkborresök under säsongen, men de räcker inte på långa vägar till.

När deltagarna samlas på kvällen för att summera dagen är Annette Johansson nöjd med deras insatser. Stegräknarna visar att de rört sig cirka 24 000 steg under dagen.

– De har hittat nästan alla gömmor och det är riktigt bra, nu har de i läxa att låta hundarna återhämta sig några dagar innan de tränar vidare och skaffar sig mer rutin och erfarenhet i sökskogen tills vi ses om en månad igen. I det blocket är det fokus på barkborrekunskap, att kunna känna igen angrepp och att kunna bedöma vad som är riskskog för att kunna lägga upp en effektiv sökstrategi.

Elda belönar sig med ett bad efter att ha hittat barkborregömmorna.

ATL TV: Så går det till när hundarna jagar barkborrar. Se vårt reportage från 2019!

<h3>Granbarkborrar</h3>Den åttatandade granbarkborren räknas som en av de svåraste skadegörarna i Sverige och Europa. Dess vårsvärmning, alltså när de lämnar sina övervintringsplatser och ger sig ut och letar lämpliga träd att lägga sina ägg i, sker när temperaturen överstiger 20 grader. Efter fyra veckor lämnar föräldradjuren trädet där de lagt sina ägg och angriper ett nytt för att föda upp en ny kull borrar. Efter åtta veckor lämnar kullen från det första trädet sin födelseplats för att i sin tur svärma. För att få med sig barkborrarna ut ur skogen är det därför viktigt att tidigt hitta, hugga och frakta ut nyangripna träd. Källa: Skogsstyrelsen<h3>Barkborrehund</h3>Söker av stora skogsområden, omkring 60 hektar varje dag. De tecken på angrepp människan kan se på någon meters avstånd kan hundarna känna doften av på cirka 100 meters håll. Sökhundarna hittar angrepp där människan ofta missar dem, som till exempel granar inne i bestånd eller alldeles nyangripna granar. Det ger skogsägaren tid att plocka ut de angripna träden ur skogen och på så vis minska spridningen. Källa: Snifferdogs

Snart svärmar barkborrarna. Men lagom till dess kommer fler nya specialutbildade barkborrehundar med förare att vara redo att ta upp kampen mot dem.

Här är hundarna som hittar barkborrarna: ”Det krävs pannben hos såväl förare som hund.”

På jakt efter den fruktade granbarkborren

Arbetsliv

Anette Johansson var först i Sverige med att utbilda hundar och förare för att hitta angrepp av granbarkborre i skogen.