d

”Oroande att jättegodset styckades”

Riktigt rika svenskar finns det gott om – men ingen ville köpa Kulla Gunnarstorp som en helhet.

FOTO: SKÅNEGÅRDAR

Här skriver inbjudna skribenter om ämnen som ligger dem varmt om hjärtat. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ATL:s ledarsidas ståndpunkter. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det skånska godset Kulla Gunnarstorp styckas. Trots att Sverige har allt fler miljardärer gick det inte att hitta en köpare som ville ha både slottet och den stora jordegendomen. Det är oroande.

Efter nästan 200 år i samma familj lades Kulla Gunnarstorp ut till försäljning i slutet av 2024. För en halv miljard erbjöds ett eget lite rike på cirka 1 400 hektar – varav 900 hektar åker. Till godset hörde mängder med bostäder och utgårdar. En borg med vallgrav. Och ett 1800-talsslott med utsikt över Öresund.

I Helsingborgs Dagblad ställdes frågan om en ny släkt kommer att ta över egendomen.

Frågan är förståelig. Historiskt har förvärvet av ett gods varit ett sätt att kröna en framgångsrik karriär – och säkra släktens ställning. Så gjorde fältherrarna på 1700-talet, industrimännen på 1800-talet och finanstopparna på 1900-talet.

Dagens miljardärer verkar däremot inte lika sugna på gårdslivet. Hur ska vi annars tolka att Kulla Gunnarstorp inte har sålts till en AI-miljardär?

Riktigt rika svenskar finns det gott om. Och de blir allt fler, tack vare AI-boomen. Uppskattningsvis finns det cirka 550 miljardärer i Sverige. Av dessa är 51 dollarmiljardärer, enligt Affärsvärlden.

Många har därmed råd att köpa ett ställe som Kulla Gunnarstorp. Varför gör de inte det?

Enligt mäklaren, Dag Magnusson på Skånegårdar, har det varit ett svalt intresse för helheten – både jord och slott. Alltså det som genom århundradena har varit godsens unika lockelse. När ATL i februari ställde frågor om den tröga försäljningen svarade Dag Magnusson: ”Jag kan säga så mycket som att intressenter som förstår och uppskattar de stora agrara värdena har ett begränsat intresse för slottet och kulturdelen, och de som är intresserade av slottet och kulturdelen har svårt att förstå de stora agrara värdena.”

Är det då ett problem om attityden har ändrats, och framgångsrika från alla branscher inte längre uppskattar både kulturella och agrara värdena? Det beror på.

Å ena sidan blir det enklare för lantbrukare att vinna en budstrid. Det lär även inspirera unga lantbrukare att två bröder som byggt ett framgångsrikt jordbruk på Österlen kunde förvärva Kulla Gunnarstorps jordegendom. 

Å andra sidan är det bra för lantbrukssektorn om näringslivshöjdare och toppolitiker vill kröna karriären med ett gods, med både djupströbädd och kalkstensgolv. För om samhällets mest inflytelserika har en koppling till jord- och skogsbruk förstår de hur saker hänger ihop. Då förstår de varför det är en dålig idé att begränsa skogsbruk och djurhållning.

Om höjdarna däremot slutar att sträva efter ett gods marginaliseras lantbrukets betydelse. Då upphör en ordning som i århundraden har sett till att hålla de mest inflytelserika i samhället jordade. Och då lär vi i stället få en situation där de rikaste och mäktigaste sitter på ett frånstyckat slott vid kusten, och vill begränsa gödsellukten från den närliggande gården.