facebooktwittermail

”Orimlig kritik mot idisslare”

Idisslare får oförtjänt skulden för det fossilberoende lantbrukets klimatpåverkan. Orsaken är ett bristande kunskapsunderlag när livsmedelssystemet modelleras, skriver Kristina Forslund.

FOTO: ISTOCK

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Världens produktion av livsmedel ska i dag försörja 7,7 miljarder människor. De kolhydrater, fett och protein som vi äter avger koldioxid, metan, vatten och exkrement som ”restprodukter” ut i miljön efter att ha passerat vår kropp.

Maten måste förutom energi innehålla vissa essentiella fett- och aminosyror och vitaminer som kroppen inte kan tillverka själv. Människan får lättast i sig dessa ämnen genom att äta animaliska livsmedel. Strikta veganer måste därför komplettera sin kost med aminosyror, fettsyror och vitaminer.

Idisslare och andra gräsätare kan producera dessa livsnödvändiga ämnen från för oss oätliga växter. Ett rovdjur måste äta kött. Människan, grisen och kycklingen är blandätare och behöver således en viss mängd animaliskt protein och fett i kosten. Naturlagar vi inte kan ändra på.

”Förändrade kostvanor har stor potential för att minska utsläppen i framtiden, detta då fläsk och kyckling orsakar 80–90 procent lägre klimatutsläpp per kalori jämfört med nötkött”, skrev en Chalmersforskare på Dagens Nyheters debattsida i februari 2015. Det bidrog till att kycklingkonsumtionen tog fart på nötköttets bekostnad.

Att den industriella matproduktionen använder för människan fullt ätbara produkter som spannmål och soja för att få ett smakligare protein (kyckling och fläsk) och optimera produktionen av mjölk per produktionsenhet är resursmässigt diskutabelt. Men att låta kor beta gräs och buskar som annars multnar ner och avger bland annat metan kan knappast anses som miljö- eller klimatförstörande.

Förutom rent naturbete är fodret till dagens animalieproduktion framtaget av en fossilberoende produktion och miljöbelastande långt innan beräkningarna på själva uppfödningen av de olika djurslagen påbörjas.

Därför bör dagens utfodring av idisslare ändras till en grovfodersbaserad diet både för klimatet och idisslarnas välmående (mjölkkor och gödtjurar slipper då de flesta ämnesomsättningssjukdomar). Metanet korna avger under stallperioden kan tas till vara och användas som drivmedel i foderproduktionen. Man kan då marknadsföra fossilfritt, klimat- och djurvänligt kött och mjölk.

Det är över 30 år sedan lagen om betesrätt för mjölkkor kom som en 80-årspresent till Astrid Lindgren. Den fördömdes då som nu av LRF trots att man glatt har använt kor och kalvar på bete i reklamen för bland annat Bregott.

Matematiska och statistiska analyser ger svar beroende på de data man matar in. Det är inte bara covid 19-epidemiologer som använt ofullständigt kunskapsunderlag när man modellerat framtiden.

Tas inte alla fakta med när man räknar kan modellen visa på en felaktig framtid. Det är inte rimligt att låta idisslarna klä skott för det moderna fossilberoende lantbrukets miljö- och klimatpåverkan.

Kristina Forslund

Docent i idisslarnas ämnesomsättningssjukdomar, har tillsammans med Astrid Lindgren gett ut boken ”Min ko vill ha roligt”.