facebooktwittermail d

”Jordbruket sitter fast i ett beroende – helt i onödan”

Att återvinna råvaror ur avfallet i våra reningsverk och avfallsdeponier gör det möjligt att undvika stora klimatutsläpp och minska Sveriges beroende av import, inte minst från Ryssland. Men utvecklingen sker inte av sig självt – och beslutsfattare sitter på nycklarna till en cirkulär ekonomi, skriver företrädare för miljöföretaget Ragn-Sells i samband med stadsmässan H22 i Helsingborg.

Gödselbrunnar på lantbruk fotograferade från ovan.
”Drygt en tredjedel av avloppsslammet från våra reningsverk används som gödningsmedel på åkermark men resten håller inte tillräckligt hög kvalitet”, skriver företrädarna för Ragn-Sells. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Nära hälften av världens utsläpp beror på att vi hela tiden producerar nya råvaror till allt vi tillverkar och bygger. Det är ett skrämmande och ineffektivt användande av jordens begränsade resurser.

Bland hållbarhetsdiskussionerna på festivalen H22 i Helsingborg den här veckan, behöver vi ett starkt fokus på cirkularitet. Det gäller inte minst näringsämnena som gör att jordbruket kan producera tillräckligt mycket mat: Fosfor, kväve och kalium.

Fosforn som används i Europa kommer mestadels från Ryssland och Marocko. Tillverkningen av kvävegödning är beroende av fossilgas. Kalium bryts också i gruvor i Ryssland och Belarus.

Med andra ord sitter jordbruket just nu fast i ett beroende som gör oss känsliga för det geopolitiska läget och som är skadligt för klimatet – helt i onödan.

Och trots att vårt eget avfall redan kryllar av fosfor, kväve och kalium, är återvinningsgraden i dag mycket låg. Drygt en tredjedel av avloppsslammet från våra reningsverk används som gödningsmedel på åkermark men resten håller inte tillräckligt hög kvalitet.

Genom att i stället förbränna avloppsslammet och tvätta askan, kan vi separera bort gifter och utvinna över 90 procent av fosforn i så hög kvalitet att den skulle kunna användas som tillsats i djurfoder. Kvävet i avloppsvattnet kan vi utvinna i en form som går att använda i direkt gödselproduktion, i stället för att det släpps tillbaka till atmosfären.

Kalium, då? Varje år får Sverige fjärrvärme och el från förbränningen av sju miljoner ton avfall. När rökgaserna renas bildas så kallad flygaska som i dag läggs på deponi. I höst öppnar vi en anläggning där vi i stället tvättar askan och kan utvinna just kalium.

För att ett cirkulärt system ska kunna växa fram måste flera saker hända. Dels måste lagar och regelverk omformas så att de inte längre står i vägen för återvunna material. Råvarorna är inte sämre för att de kommer ur avfall i stället för gruvor – ofta är det faktiskt tvärtom. Beslutsfattare på alla nivåer, från kommunpolitiker till riksdagen och EU, måste också fatta beslut som aktivt gynnar cirkulära lösningar så att vi kan få tillgång till råvaror på ett mer hållbart sätt.

Här är två exempel på åtgärder vi vill lyfta fram till kommunala beslutfattare:

Prioritera och satsa på cirkulära lösningar vid nya företagsetableringar, särskilt kopplat till avfallshantering och jordbruksindustri.

Satsa mer på dialog och strategiska samarbeten. Cirkularitet kräver samverkan mellan vitt skilda aktörer och långsiktiga samarbetsavtal.

Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart, klimatneutralt samhälle måste vi börja använda de råvaror vi redan har, om och om igen. Det gäller särskilt de råvaror vi riskerar att få ont om. Framtidens gruvor finns i eller alldeles intill våra städer, och behöver aldrig ta slut.

Pär Larshans
hållbarhetschef, miljöföretaget Ragn-Sells

Mikael Hedström
vd, Ragn-Sells Treatment & Detox

Anna Lundbom
marknadschef, Ragn-Sells innovationsbolag EasyMining