Sedan 1960 har 70 000 hektar svensk jordbruksmark omvandlats till tätorter och infrastruktur. Detta är allvarligt i en värld där det behövs mera jordbruksmark för att försörja en ökande befolkning med mat.
Öppna igenväxta åkrar för att öka köttuppfödningen
Det finns en stor potential att utöka den svenska köttuppfödningen. Hundratusentals hektar med igenväxta åkrar och beten kan öppnas upp för nötkreaturen, skriver Karl-Ivar Kumm, SLU.
Ett annat långsiktigt försörjningsproblem är att stora arealer nedlagd jordbruksmark ligger oanvända. Sedan 1960 har 800 000 hektar svensk åker och betesmark lagts ned. Knappt 10 procent av detta har alltså bebyggts; en stor del har blivit bra skog men på stora arealer produceras inget eller väldigt lite.
Under 1960-talet tillkom många granåkrar. Men inte ens då bedömdes mer än 30-40 procent av den nedlagda jordbruksmarken ha blivit granplanterad eller naturligt beskogad på ett ur skoglig synpunkt bra sätt. Mer än hälften förslyades och blev långsamt mer eller mindre bra skog.
Miljöhänsyn har gjort att skogsplantering på jordbruksmark haft mycket liten omfattning efter 1975 bortsett från några år under omställningen på 1990-talet. Nedläggningen har dock fortsatt om än långsammare än under 1960-talet.
Därför torde det nu finnas närmare en halv miljon hektar nedlagd jordbruksmark med outnyttjat gräs, slyskog eller självsådd skog av skiftande beskaffenhet. Om nedläggningen fortsätter i de senaste årens takt och man inte hittar någon alternativ användning så kommer arealen oanvänd eller dåligt utnyttjad tidigare jordbruksmark fortsätta att öka.
På den helt eller delvis outnyttjade marken skulle stora mängder mat och virke kunna produceras. Det skulle ge mera inkomster och arbetstillfällen på landsbygden.
Men återupptaget åkerbruk på nedlagda svårbrukade fält är ekonomiskt orealistiskt i de flesta fall. Lövträdsplantering på övergivna smååkrar har tveksam lönsamhet bland annat på grund av kostnaden för skydd mot viltskador. Däremot har granplantering med förädlade plantor god lönsamhet på jordbruksmark men hindras av miljöskäl.
På många ställen kan det däremot vara möjligt att skapa stora betesfållor för rationell nöt- och lammköttsproduktion av nedlagd och nedläggningshotad betes- och åkermark tillsammans med anslutande skogsmark, som i många fall tidigare har varit jordbruksmark eller betad skog.
Vill man ha ännu mera betesmark kan man omvandla skog till bete efter slutavverkning. Vill man ha björkhagar kan man röja fram sådana ur slyskog på nedlagd jordbruksmark eller oröjd skogsmark.
Med rätt skötsel kan hagmarksträden producera värdefullt lövtimmer. I sådana stora blandade hagmarks- och skogsområden kan arter spridas från biologiskt rika betesmarker till andra delar. Det borde därför vara miljöersättning på hela arealen. Då skulle vi få mera svenskt kött och vackra, biologiskt rika landskap i stället för mera ovårdat sly.
Karl-Ivar Kumm
Forskningsledare SLU