facebooktwittermail d

Onödig polarisering i artskyddsfrågan

Skogsbruk och artskydd ska fungera tillsammans. Centerpartiet och Miljöpartiet skapar medvetet onödiga konflikter för skogsnäringen, skriver Jakob Olofsgård, Liberalerna. 

Virkestrave
Ett aktivt skogsbruk kräver att artskyddsfrågan får en bra lösning som fungerar för skogsägaren, menar Jakob Olofsgård. FOTO: ANDERS GOOD/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Mitt under brinnande krig i Europa fortsätter debatten om den svenska skogen. Det är viktigt att den fortsätter, demokratins arbete måste fortsätta. Så försvarar vi friheten. Putin är allt annat än detta.

Just nu är nog skogsdebatten den allra mest polariserade i politiken. Skyttegravarna har grävts djupa på båda sidor och känslorna har fått ta över. Att sätta sig ner och lyssna på varandra verkar inte finnas på kartan. Det behöver inte vara så. Miljöperspektivet och skogens betydelse för ekonomin går att förena.

Låt oss titta på frågan om artskyddet som står i centrum av det politiska bråket.

Skogsstyrelsen gjorde i början av året ett utspel om att varje fågel i skogen måste skyddas. Talgoxen fick statuera exempel. Givetvis var detta som att hälla bensin på en skogsbrand. Det var sannolikt också intentionen. Myndigheten bidrog genom sin kommunikation till att ytterligare polarisera.

Olika partier var snabbt på bollen som nu var i rullning. Centerpartiet tog som vanligt ensidigt ställning för rätten att få avverka. Centern menade att det saknas stöd i riksdagen för att ta hänsyn till varje enskild fågel. De svalde Skogsstyrelsens resonemang lika glupskt som en fågelunge sväljer en mask.

Miljöpartiet kunde inte heller låta bli att fördjupa konflikten. Miljöpartiet menade i stället att regeringen nu snabbt måste lägga en proposition utifrån Artskyddsförordningen för att sätta större press på skogsnäringen.

I förra veckans avsnitt av Svenska Nyheter i SVT belyser Kristoffer Ahonen Appelquist med sin lysande satir skogsdebattens polarisering genom att beskriva den som att det handlar om att antingen ha en individuell kråkutvecklingsplan eller att utrota kråkorna helt. Han utbrast: ”Kan vi bara inte ha det lite vanligt?”

Konflikten om skogen beror på att Miljöpartiet under sju år ansvarade för miljödepartementet. Partiet gjorde ingen hemlighet av sin agenda att gå hårt åt skogsbruket. Reaktionen från skogsägarna blev stark. Även Skogsstyrelsen visar, inte minst genom sitt utspel, tydliga tecken på frustration.

Samtidigt finns det ett behov av förbättringar av skogsbruket. Men Miljöpartiets provokativa politik och den kraftiga motreaktion den lett till har gjort det svårt att bedriva en diskussion om vad som kan och borde göras. Ingen är längre beredd att räcka fram ett finger när regeringen så tydligt har signalerat att man kommer att ta hela handen bara för att sabotera.

Riksdagens miljö- och jordbruksutskott har kallat in en lång rad myndigheter och organisationer för att informera om artskyddsfrågan. Det är så politiken ska arbeta. Vi politiker ska lyssna och sedan fatta beslut. Besluten ska utgå från expertisen bästa bedömningar, men hur olika värden ska vägas mot varandra avgörs av partiernas ideologiska grund.

När skogsstormarna kommer gäller det att stå stadigt i den smala mitten. Liberalerna anser att ändringen av lagstiftningen ska göras så att den svenska lagstiftningen läggs nära fågeldirektivet, men att den tydligt ska beskriva hur ansvaret vad gäller kunskap mellan markägaren och staten ska vara fördelat.

Markägaren har ett kunskapskrav för sin mark och staten har ansvar för kunskapsunderlag som ska vara lättillgängligt. Detta skulle med största sannolikhet underlätta både för den enskilde skogsägaren och de skyddsvärda fåglarna. De längtar precis som Kristoffer Ahonen Appelquist efter att få ha det lite vanligt i skogen igen.

Skogsbruket och skyddet av arterna ska och kan gå hand i hand. Att både Miljöpartiet och Centerpartiet aktivt arbetar för att sabotera möjligheterna till det är beklagligt. Det räcker inte att ha en grön partilogga.

Jakob Olofsgård (L)

Landsbygdspolitisk talesperson

Läs också:

Skogsstyrelsen skärper artkontrollen

"Slutet för den svenska skogsbruksmodellen"

Skogsstyrelsen: "Artskyddsreglerna är glasklara"

Artskyddsförordningen ändras