facebooktwittermail d

”En veteexportör med logistikproblem”

Trots låg avkastning är Kazakstan en viktig exportör av spannmål. Kriget i Ukraina stör förbindelserna med Ryssland och man söker nya vägar för spannmålsexporten, skriver Bo Libert i en utblick.

Bo Libert.
Bo Libert. FOTO: PRIVAT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

För några månader sedan skrev jag en krönika om bevattning och problemet med torka i Centralasien. Berörde då också den viktiga spannmålsodlingen på obevattnad mark i Kazakstan. Med utvecklingen av kriget i Ukraina har framför allt veteproduktionen blivit en allt viktigare komponent för livsmedelssäkerheten i hela Centralasien inklusive Afghanistan, men även i andra delar av världen.

Efter Josef Stalins död 1953 satsade den nye ledaren Nikita Chrusjtjov stora resurser och politiskt kapital på uppodlingen av ”tselina” (på engelska ”virgin lands”). Man plöjde upp bortåt 40 miljoner hektar lågavkastande mark under en tioårsperiod, till stor del i norra Kazakstan, för att säkra tillgången på just spannmål.  Brist på nederbörd var och är den främsta begränsande faktorn. 

I samband med uppodlingen fick Kazakstan en stor rysktalande befolkning i norr vilket kan jämföras med situationen i östra Ukraina. Bland annat av denna anledning flyttades huvudstaden norrut – från Almaty till Nur-Sultan 1997 – för att regeringen skulle få en mera tydlig närvaro i dessa delar av det enorma landet. Det finns nationalister i Ryssland som hävdar att norra Kazakstan borde vara ryskt.

Efter självständigheten 1991 sjönk de använda arealerna hastigt men började långsamt öka i början av tvåtusentalet. Numera odlas två tredjedelar av den tidigare maxarealen.

Den bördigaste delen är lönsam att odla efter privatiseringen av jordbruket och har kommit att spela en roll för den globala livsmedelssäkerheten och särskilt för de andra länderna i Centralasien. Detta trots att avkastningen per hektar bara är 1,1–1,2 ton spannmål. 

Veteexporten ligger på 6–8 miljoner ton per år, och landet tillhör de tio största exportörerna i världen. Volymen beror i hög rad på årsmånen. (Ryssland är den största exportören globalt, 30–40 miljoner ton per år, och Ukraina levererar 17-21 miljoner ton i normala fall.)

En del av exporten har gått via Ryssland och ryska järnvägar till Svarta Havet och där finns det förstås stora frågetecken nu. Kazakstan har inga egna oceanhamnar och begränsad tillgång till andra internationella järnvägslinjer vilket gör att man letar efter alternativa lösningar. Export till Iran och Turkiet via Kaspiska Havet och till Kina med järnväg är möjligheter under utveckling. Med de ökande priserna på världsmarknaden finns en stor potential.

Kazakstan har också importerat billigt spannmål från Ryssland för att stabilisera priserna på den interna marknaden. Nu har Ryssland under våren tillfälligt satt stopp för denna export. Som en reaktion på detta har regeringen i Nur-Sultan också begränsat exporten av vete och vetemjöl vilket drabbar framför allt de andra centralasiatiska länderna. Tajikistan är det land som är mest beroende av kazakiskt vete.  

Kazakstans relation med Ryssland är komplex. Å ena sidan så hjälpte ryska trupper till med att återställa ordningen efter ett uppror i början av året, men presidenten Tokayev är mycket tydlig med att han inte gillar det ryska angreppet på Ukraina. En balanserande faktor är att Kina blir allt mer inflytelserik i regionen.

Politiskt sett är Kazakstan en modererande kraft i Centralasien, strävar efter att ha goda relationer med alla länder inte minst därför att det mesta av deras vattentillgångar kommer från länder uppströms.

Bo Libert

Bo Libert är Agr Dr och var lantbruksråd vid den svenska ambassaden i Moskva 1988–1990 och har därefter arbetat på OECD, Naturvårdsverket och FN.