facebooktwittermail d

Olycksstatistiken i skogsbruket behöver bli bättre

När branscher som jord, skog, trädgård och fiske klumpas ihop i samma statistik blir det svårt att hitta och åtgärda riskerna, skriver debattören Bernt Söderberg.

Alf Linderheim / TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Mikael Marklund gör i sin krönika den 21/7 några viktiga iakttagelser om arbetsmiljöverkets olycksfallsstatistik och arbetsmiljöarbetet i de gröna näringarna. Reflektionerna är tänkvärda och ämnet bör uppmärksammas mer.

Under 15 års verksamhet med certifiering av skogsentreprenörer var ämnet ständigt närvarande. Erfarenheten visade dessvärre att myndigheternas arbete med frågan tappat verklighetskontakten.

Ett problem är statistiken. Den visade sig oanvändbar i förbättringsarbetet. Ett grundfel är att jord, skog, trädgård och fiske, tre branscher med väldigt olika arbetsförhållanden, klumpas ihop i samma statistik. Söker man information om till exempel vilka skador som drabbar skogsarbetare vid röjning finns den inte. Man får bara veta att i hela gruppen är ”förlorad kontroll” vanligaste olycksorsaken. Men utan att veta vem som förlorat vilken kontroll är det svårt att åtgärda riskerna.

Arbetsmiljölagen och myndigheterna verkar sitta fast i en svunnen tids uppfattning av naturbrukets arbetsorganisation. Svenskt skogsbruk har en lång tradition av kvalificerat arbetsmiljöarbete. Men med organisationsförändringar, där centrala staber minskat och entreprenadföretag dominerar avverkning och skogsvård, har förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet ändrats.

Lagstiftningen utgår från att arbetet utförs av anställd personal. Så är inte längre fallet. Verksamheten är sedan länge entreprenadiserad. Hälften av entreprenadföretagen har inga anställda. Vilka regler som gäller för vem blir oklart.

Kontakterna med arbetsmiljöverket ger intryck att branschkunskap förlorats i organisationen. Så medförde till exempel arbetet med bestämmelserna om motorsågskörkort att stora resurser styrdes till utbildning för fällning med motorsåg. Därmed flyttades fokus från det professionella skogsbrukets SAM-arbete till en verksamhet som i huvudsak sker utanför den professionella näringen. Utfärdade instruktioner och regelverk är motsägelsefulla och saknar verifikationskriterier, det vill säga man kan inte utvärdera om kraven uppfylls.

Lagstiftningens modell, att arbeta med Systematiskt ArbetsMiljöarbete (SAM), och riskbedömningar är bra, men behöver utvecklas. Vid revisioner får mycket tid läggas på vägledning och informell utbildning så att arbetsmiljöarbetet uppfyller lag- och certifieringskrav. 

När riskbedömningen konkretiseras till det aktuella företagets verksamhet är en vanlig reaktion; ”det här gör vi ju hela tiden (fast inte formaliserat och systematiskt)”! Kanske kan Mikael Marklunds iakttagelser om olycksstatistiken ses som styrkande av entreprenörernas utsaga?

Det finns en stor förbättringspotential för Arbetsmiljöverket att göra regelverket begripligt för dem som ska tillämpa det i praktiken. Det förebyggande arbetet skulle vinna i acceptans och underlättas om Arbetsmiljöverket kunde presentera en relevant arbetsskadestatistik så det förebyggande arbetet kan inriktas mot reella risker, i stället för bedömda.

Bernt Söderberg

Läs mer: Marknadskrönika: Paradoxen som olycksstatistiken gömmer  

Läs också

Fortsatt många dödsolyckor – 60 döda på tio år

Uppdraget: Minska antalet dödsfall inom jordbruket

Han skadades allvarligt på jobbet – kan ta år att läka

Färre dödsolyckor på gårdarna

Onödig risk ofta bakom olycka

Fler debattartiklar hittar du här.

Vad tycker du? Skicka din debattartikel till debatt@atl.nu.