Strax före jul 2008 reste en liten delegation på fyra personer från Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL) till Sveriges riksdag för att genomföra en så kallade hearing. Hearingen, även kallat frukostmöte, handlade om de stora olägenheter vi befarade att en kommande vindkraftutbyggnad skulle föra med sig.
Delegationen bestod av föreningens ordförande Lars Ettarp, undertecknad som tagit initiativ till hearingen samt tekn lic Peter Röjsel och tekn dr Bertil Persson. Vi ville informera i vårt tycke okunniga riksdagsledamöter och hade en förhoppning att politikerna skulle sansa sig inför den omåttliga satsning på vindkraftutbyggnad som förestod.
Vi höll två föredrag: Peter Röjsel om vindkraftens inverkan på kraftnätet. Bertil Persson om vindkraften som störande granne.
Det skulle visa sig att föredragen behandlade ämnen vilka likt förbannelser allt envisare kom att kleta fast vid vindkraften. Peter Röjsel beskrev med hjälp av bilder på glödlampor som tändes och släcktes att vindkraft i ett elnät aldrig fungerar ensam som kraftkälla utan ständigt är beroende av reglerkraft. Detta var 2008 en nyhet hos svenska elabonnenter, säkerligen också i riksdagen.
Peter Röjsels pedagogik var föredömligt enkel, avpassad för grundskolekunskaper i fysik, men intresset var lågt. De få ledamöter som slog sig ner för att lyssna, reste sig fort och lämnade rummet när Röjsel började tala om begrepp som effekt, energi och vindhastighet.
Oviljan att lära sig består. Det mesta som handlar om de fysikaliska villkor som råder för vindkraft är troligen ännu idag ett mysterium för en majoritet av riksdagens ledamöter.
Om Röjsels föredrag upplevdes som ”svårt” redogjorde Bertil Persson för störningar och inverkan av vindkraft på människor och natur vilka var desto lättare att förstå. Det handlade om närboendes hälsa och välbefinnande, förstörelse av natur, minskade fastighetsvärden, fusk vid upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar. Allt lika aktuellt idag.
Förgäves har samtliga regeringar sedan 2006 försökt vinna landsbygdens gillande av en vindkraftspolitik som i sitt släptåg får de konsekvenser Bertil Persson beskrev.
Enorma summor av skattepengar har genom åren betalats för att få landsbygdens stöd för ytterligare vindkraftutbyggnad. Motståndet har hårdnat i takt med att utbyggnadsplanerna blivit allt vidlyftigare.
År 2021 planerades ny vindkraft till lands i 37 kommuner. Ansökan beviljades i 11 kommuner och avslogs i 26 kommuner. I mars 2022 rapporterade energimyndigheten att sex av de sju senast planerade vindkraftparkerna till havs fått avslag av kommunerna.
Svenska Kraftnät (SvK) får inte tillåta anslutning av ny kraftproduktion till nätet om inte tillräckliga resurser för att reglera finns tillgängliga. Inför planerna 2009 på en utbyggnad av 30 terawattimmar vindkraft gjorde SvK en utredning om behovet och bedömde då att det krävdes tillkommande reglerkraft i storleksordningen 5 000 megawatt.
Nu planeras för ny vindkraft med årsproduktion på 100 terawattimmar, helst ändå mer. Hur stort är behovet av reglerkraft inför en sådan utbyggnad?
Ingen tycks veta, i vart fall finns ingen publicerad utredning om saken. På direkt fråga till SvK om hur stort det faktiska behovet beräknas bli ges inget svar.
När kommer politikerna förstå att frågan måste besvaras?
