”Ointressant hur snabbt du springer – om det är åt fel håll”

Efter både förlängd beredningstid och skoningslös kritik mot sekretariatet och ordföranden Lars Tysklind (L) från både experter och från en ledamot i beredningen överlämnades under fredagen Miljömålsberedningens betänkande till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Vi talar alltså om den parlamentariskt sammansatta beredning som har haft regeringens uppdrag att ta fram förslag på hur Sverige ska leva upp till bland annat EU:s strategi för biologisk mångfald och Sveriges åtagande om ökad kolsänka i jord, mark och skog enligt LULUCF-förordningen, som reglerar utsläpp och upptag i markanvändningssektorn inom unionen.

Slutprodukten blev inte så illa som det ett tag såg ut att bli. Läckor från beredningens arbete skvallrade om förslag om att avverkningsanmälningar skulle beläggas med en avgift på mellan 500 och 20 000 kronor och förslag om en koldioxidbaserad avverkningsskatt. Hur beredningen skulle komma att tolka målen i EU:s strategi för biologisk mångfald var också en källa till oro. Enligt läckta förslag talades det om att ytterligare 1,5 miljoner hektar, av Sveriges 23 miljoner hektar, produktiv skogsmark skulle kunna komma att ges strikt skydd. 

Utifrån det perspektivet kan man konstatera att beredningens förslag inte alls blev så illa som det hade kunnat bli och att det visst finns några ljusglimtar – men slutprodukten går ändå åt fel håll för svenskt skogsbruk.

Beredningen överlämnar över 100 förslag där de viktigaste är strikt skydd för urskog och gammal skog, ersättning för senarelagda avverkningar, statligt stöd till återvätning av torvmarker samt utfasning av torvutvinning, 50-procentigt stöd till skogsgödsling och ökad kolinlagring med 10 procent på Sveaskogs mark. Att ge urskog och gammal skog, där gammal skog ska ha en medelålder på över 160 år i södra Sverige och 180 år i norr, ett strikt skydd innebär att ytterligare 0,2–0,3 miljoner hektar produktiv skogsmark föreslås tas ur produktion. 

Konsekvenserna för både svensk skogsindustri och svenska skattebetalare kommer att bli kännbara.

Branschorganisationen Skogsindustrierna bedömer att förslagen minskar utbudet av virke med 5,1 miljon m3sk 2030. Det orsakar i sin tur ett minskat förädlingsvärde om knappt 8 miljarder kronor och riskerar sysselsättningen för 7 200 personer inom massa-, pappers- och sågverksindustrierna samt angränsande underleverantörer. Kostnaderna som rör skog för skattebetalarna under perioden 2026–2030 landar, enligt samma analys, på omkring 20 miljarder kronor – och då är inte ytterligare skydd av natur inräknat.

Men det kanske det är värt för klimatets skull? Nej, för det spelar ingen roll hur snabbt du springer – om du springer åt fel håll.

Den huvudsakliga inriktningen på Miljömålsberedningens slutprodukt är hur skogsbruket ska minska. Skördarna och skotarna ska bli färre i skogen. Det ska bli färre plantor i backen. Färre stockar som blir plank på sågverken, mindre massa som blir förpackningar och minde flis som går till kraftvärmeverken. Det beror i sin tur på att beredningen har haft i uppdrag att svara på hur Sverige ska leva upp till EU-mål om ökad kolinlagring och mål om ökat skydd av natur. Men problemet med båda är att de minskar tillgången på svensk förnybar råvara, råvara som kan ersätta produkter som orsakar fossila utsläpp. Samtidigt är marknaderna för massa och virke globala. Att Sverige minskar sitt utbud gör att efterfrågan på samma produkter från andra länder ökar, länder med många gånger sämre miljöhänsyn än vad vi tar. Vad är då vunnet?

I stort är därför Miljömålsberedningens förslag dåliga för såväl klimatet som välståndet och ytterst välfärden. Värst drabbat blir dessutom Sverige utanför storstäderna där svenskt skogsbruk och skogsindustri har sin hemvist.

Att EU har satt upp dåliga mål är inget Miljömålsberedningen kan lastas för men återigen påminns vi om vikten av att regeringen och svenska Europaparlamentariker gör sitt yttersta för att se till att det som blivit galet rättas till.

I allra högsta grad så när det nu har visat sig att tillväxten i skogen de senaste åren, till följd av väder och vind, har varit sämre än vad EU:s byråkrater en gång i tiden förutsåg – med följden att målen är helt orealistiska att leva upp till. Ja, för som konstaterades i samband med överlämnandet av Miljömålsberedningens betänkande så är Sveriges åtgärder otillräckliga redan innan beslut har kommit på plats.